Buddhadag!

Idag var det "Buddhadag" - en av buddhismens stora helgdagar: Visakha puja firas vid fullmåne i maj till minne av Buddhas födelse, upplysning och död, alltså när han uppnådde Nirvana. Jag fick förmånen att få följa med Jana och Emon till Wat Chalong - Phukets viktigaste tempel.




Konstigt nog har jag aldrig varit där tidigare - jo, på utsidan, men aldrig inne i templet, så det var en upplevelse! Idag blir det väldigt mycket bilder - jag kan inte välja för det var så fantastiskt överallt! Här skulle jag kunna gå många dagar tror jag!




Mycket folk var det. Mycket är stängt en sån här dag, och barnen är lediga från skolan, så det var många familjer här, men också en hel del faranger (sådana som jag!)




Fantastiska målningar överallt! "Lay down your arms, give up the fight"....




Här inne i denna fantastiska "bur" lär det finnas en mikroskopisk benbit av Buddha! Det var tur att Emon var med - hon förklarade en massa som jag aldrig hade förstått annars. Det som stod skrivet var nästan bara på thai, så det var omöjligt annars att veta vad det var man såg.




Överallt får man knäböja och göra Wai - även vi faranger gör det av vördnad och respekt.




Emon köpte blommor, ljus och rökelse till oss alla tre - det ingår i ritualen.




Två träbitar kastar man efter att ha bestämt sig för hur man tror de kommer att hamna - upp, ner eller en åt varje håll. Detta gör man tre gånger. Innan man kastar dem har man önskat sig något. Hamnar de på det sätt man har bestämt sig för alla tre gångerna så slår ens önskan in. Jag tror att Buddha var med mig idag, för min önskan kommer att slå in! Vad jag önskade? Det tänker jag inte tala om........





Ett rör med en massa pinnar i, var och en med ett nummer på. Man skakar röret tills en av pinnarna åker ut, och sedan läser man en lapp med samma nummer som på pinnen. Eller rättare sagt - Emon läser, för det var på thai. Jag fick göra det tre gånger, så det var tydligen inte jättebra förutsägelser för min del - Emon var lite tveksam där en stund. Men tredje gången var det bättre - bara jag gav en donation så skulle det vara OK. Det räckte om jag gav en baht sa Emon. Fast lite mer blev det......

Ja, här var vi i flera timmar, och vi kunde stannat ännu längre! Men Emon ville ta oss till ett tempel till, Wat Luang Pu Supha (lite reservation för stavningen där). Men inte till själva templet - Emon hade andra planer! I ett eget hus på tempelområdet bor munken Luang Pu Supha som templet är uppkallat efter. Han är Thailands - och kanske t.o.m. världens - äldste! Meningarna är lite delade - 113, 114eller 115 år. De som bodde i huset och tog hand om honom var helt säkra på att han var 115 år gammal!




Ibland får man gå in i hans hus och titta på honom. Det fick vi idag. Han ligger i ett stort rum bakom glasdörrar med thailändsk text som säger att man ska stänga av mobiltelefoner och att man gärna får ta kort, men med blixten avstängd. Så här är han - Luang Pu Supha! Ibland får man t.o.m. komma in i hans rum och sitta och prata med honom - det fick vi inte idag - han sov.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka - men en upplevelse var det, den saken är klar!




Dagen avslutades med middag på en restaurang vid stranden, Gypsy Beach. Tack Jana och Emon, för en väldigt speciell dag!