På gång!

Idag, den första advent: Gustavsfors -16 grader.

Idag, den första advent: La Mata +17 grader.

16 dagar kvar!

 

Vilken resa!

Ja, vilken resa det blev! Och än är den inte över....... Höften läker som den ska, och rörligheten blir bättre och bättre, även om den gör lite ont då och då. Men nu klarar jag att ta på mig strumpor utan hjälp. Och klippa tånaglarna också! Så visst - det är framsteg hela tiden. Tyvärr visade sig ryggen vara bra mycket besvärligare. Den har i och för sig blivit mycket bättre, men långsamt går det - väldigt långsamt. Fortfarande plågar den mig ganska mycket, och ibland får jag välja vad jag ska göra. Ska jag baka? I så fall får jag hoppa över promenaden. Båda delarna blir för mycket. Men det är väl bara att fortsätta bita ihop och försöka se de små framstegen.

Tremånaderskontrollen hos ortopeden som opererade mig var positiv - allt såg ut som det skulle. Lyckad operation alltså. Men tyvärr får den andra höften vänta - innan det är dags för operation av den måste ryggen bli bra. Det var vi väldigt överens om, läkaren och jag! "Räkna med ett halvår innan ryggen är OK" sa hon!

Det är väldigt längesedan jag skrev något inlägg, men jag har faktiskt inte haft någon lust att skriva. Det hade bara blivit gnälligt känner jag. Men nu börjar jag ändå känna mig som en människa, så..... Så här kommer en 4 månaders bildkavalkad!

I mitten av juli fick vi finbesök: Idun och Johanna!

Jag fyllde ju år när jag mådde som sämst,

och nu fick jag presenter!

Store Miss kom hem efter någon månad på kattsemester, precis som det brukar vara varje sommar. 

Trots sommarens skitväder växte tomaterna oss över huvudet, och gurkan gav bra skörd, så nu har vi årets behov av inlagd gurka i kylen.

Glenn hälsade på ett par dagar och han och Tommy var förstås ute och fiskade.

Några skogspromenader blev det inte för min del den här sommaren, men Tommy plockade både blåbär

och kantareller - mängder av kantareller! Nu har vi svamp så vi klarar oss några år!

Våra dahlior blev uppätna av någon slags ohyra. Men grannens växte och frodades och gav mängder av blommor. Vi fick buketter av henne!

Sommaren (som inte var någon sommar) drog sig mot höst. Dags att ta upp båten!

Nu ligger den i tältet för vintern, och Tommy har slipat hela båten, så nu väntar lackning till våren.

Tomatplantorna tog slut. Massor av tomater har vi fått. Men nu var det dags att ta bort dem.

Nu kan vi se väggen igen! Och bara ett par dagar senare var det dags att rädda pelargonerna, för nu kom den första nattfrosten, den 7 oktober!

Dimstråk över sjön

och träden ändrar färg

Höstens första brasa. Troligen inte den sista.

Lille Miss började vägra gå ut. På hösten blir han innekatt. Det blir inte Store Miss - han är utekatt hela året. Han tycks inte bry sig om att det regnar eller snöar och är minusgrader, han går ut ändå. Fast han kommer in på kvällen och äter och sover.

Jaha - den första snön kom den 30 oktober, vilket är alldeles för tidigt enligt mig!

Och det var inte lite snö som rasade ner - säkert närmare två decimeter! Tur att vi precis hade hunnit få på vinterdäcken i alla fall!

Det är öppet vatten än så länge, men det är väl bara en tidsfråga innan isen lägger sig. 

Fast just nu har plusgraderna slagit tillbaka, och vi passade på att fylla blomlådorna med ljung. Nu ser det inte så tomt ut längre.

Den stora drömmen nu är en helt annan resa. Till solen och värmen. Vi får väl se hur det går med den saken...........

 

Bakslag

Första veckan efter operation gick fantastiskt bra! Men sedan.......... Oj så ont i ryggen jag fick! Det blev värre för varje dag och till slut fanns inget annat alternativ än att ringa efter hjälp - först 1177, sedan 112. Att ta sig till akuten på NÄL med vanlig bil var inte att tänka på, så det blev ambulans, för första gången i mitt liv. 

Efter många timmar i ett behandlingsrum med alla tänkbara prover och andra undersökningar hittades äntligen felet - kotkompression! Otroligt smärtsamt och dessutom långvarigt. Jag fick åka hem med smärtstillande och remiss till VC - trolig osteoporos ska kollas! Mycket sängläge nu tyvärr. En liten stund kan jag vara uppe innan ryggen håller på att ta kål på mig. Men lite lite bättre blir det väl för varje dag......

Men lite positiva saker händer trots allt mellan varven! Agrarerna togs bort då det hade gått tre veckor efter operation, och allt såg jättebra ut enligt distriktssköterskan! Och så kom sonen och tog över matlagningen så Tommy fick lite ledigt!

Midsommarmiddag!

Ljuvligt väder hade vi hela midsommaren! Inte för att jag själv kunde njuta så mycket, men Fredrik och Tommy tog flera båtturer.

Några timmars paddling blev det också för Fredrik - fattas bara annat när man är i Dalsland för en gångs skull!

Nu hoppas jag på snar bättring - att ligga i sängen så här mycket är inget jag önskar mig, men det är bara att bita ihop, göra övningarna för höften och försöka vara uppe så mycket jag nu orkar....... 

 

Min tur till slut!

I väntan på dagen.........

För nu är det dags för den där operationen - äntligen! Fredag 2/6, tidigast möjliga operationstid. Alltså ska jag vara på plats på Uddevalla sjukhus 7.15, vilket innebär att vi åker hemifrån strax efter 5. Lika bra det, så slipper man gå och vara nervös!

Tommy vänder och åker tillbaka hem. Jag blir omhändertagen på förberedelserummet där jag blir kvar i över en timma - det är mycket som ska hända där! När ryggbedövningen är lagd sänks jag i en drogad dimma som gör att jag slumrar mig igenom större delen av operationen. Mot slutet vaknar jag till och hör hur de hamrar och håller på, och någon (narkossköterskan?) säger att det snart är färdigt. Sedan säger läkaren att "nu är det klart, och operationen gick jättebra!" 

Så  flyttas jag in till uppvakningsavdelningen där jag får tillbringa några timmar, uppkopplad till EKG och blodtrycksmätning med jämna mellanrum - dvs en gång i kvarten! Varje gång vaknar jag till. Någon sömn blir det inte, bara lite lätt slumrande ett par minuter då och då. Så småningom släpper ryggbedövningen och jag kan känna mina ben och fötter igen. Ont? Inte alls. Men hungrig är jag, och äntligen får jag efterlängtat kaffe och ostmackor! Och så ska jag upp och stå med hjälp av en gåstol. Det är lite läskigt, men med en personal på varje sida känns det tryggt, och det går jättebra!

Så forslas jag vidare till avdelning 4 och kommer lagom till eftermiddagsfikat! 

Jag har svårt att sova fast jag är dödstrött. Det händer saker hela tiden. Det är längesedan jag låg på sjukhus, så jag har glömt hur det var. Katetern är borttagen, så jag får hjälp att ta mig till toaletten av en personal och en gåstol. Det går bra. Fast jag får göra om den turen ganska många gånger under kväll och natt, så det där med sömn blir det inte så mycket med.

Fast det tar jag igen dagen efter - då slumrar jag till varje gång jag har möjlighet mellan allt som händer - Provtagningar, mediciner, sjukgymnast, måltider, personalbyten, fler mediciner och fler kontroller. 

2 dygn får jag stanna på sjukhuset vilket jag är tacksam över - de flesta verkar få åka hem dagen efter operation. Men på söndagen är det dags att duscha (funkar bra), ta på sig egna kläder (går också bra utan hjälp) och sedan är jag redo att åka hem. Tommy hämtar mig med rullstol på avdelningen, och efter en sväng in på apoteket för att hämta ut alla mediciner kan jag med hans hjälp krångla mig in i den Lilla Röda och bli hemskjutsad!

Lille Miss parkerar sig i min säng och där har han legat varje natt sedan jag kom hem!

Så börjar då nästa fas - rehab! Men det är tufft att göra alla de där övningarna eftersom kroppen är väldigt trött! Bara att kämpa på, och sova mellan varven, och missa en och annan övning. Jag tror att jag sover minst 18 timmar/dygn de första dagarna. Däremellan mår jag bra, har inte ont, tar mina mediciner och övar det jag orkar. Men tredje dagen hemma pajar magen och jag mår jätteilla, får inte i mig någon mat och knappt vatten eller annan dryck. Jag misstänker morfinet, så jag slutar att ta det och idag känns magen lugnare. Nu har jag bara Alvedon som smärtlindring, men det funkar än så länge i alla fall.......

Mina livlinor! Rullator och griptång måste väl vara världens bästa uppfinningar?!

Nu kan det bara bli bättre! Snart ska jag ta min första promenad ute med kryckor - så fort jag känner att jag orkar. Och solen skiner och det är sommar!

 

 

Första juni 2023

Var glad min själ åt vad du har, 

Nu har du hundra sommardar,

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar, 

då har du nittionio kvar, 

och någon blir den största.

Ge noga akt på var du står,

i morgon är med ens igår, 

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,

är hundra sommardar per år,

 i morgon är den andra.

Kajenn

En fin sommar önskar jag er alla!

 

Försommar.........

Första grilldagen

Njuter!

Sjösättning

 

Nu exploderar allt! Och nu är det den absolut finaste tiden på hela året - syrenerna slår ut!

Och om 6 dagar är det dags för den där operationen som jag har tjatat om både länge och väl. Tror jag i alla fall..........