lördag 31 oktober 2015

Tvåochetthalvt


är en alldeles fantastisk ålder! Då har man just upptäckt språket och kan kommunicera med världen på ett alldeles nytt sätt! Zion pratar. Och pratar. Och pratar. Hela tiden. När han inte sjunger förstås.....


Gissa om jag blev förvånad och lycklig när jag fick veta att Zion var på väg hit idag! Jag hade ingen aning! Det är snart tre månader sedan jag träffade honom senast, och tiden går så fort, så fort och det hinner hända så mycket i den här åldern.


Lite blyg var han,Zion - det var ju ett tag sedan vi sågs - men det gick väldigt snart över. Och nog vet han vem hans farmor är!


Att få låna pappas iPhone är kul! Och att titta på tecknad film på Youtube!


Tänk att en liten skrutt på två och ett halvt kan hantera en smartphone! Otroligt! Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det egentligen...... Men oj vad han lär sig!


Nu var det ju faktiskt så att Zions pappa också var med. Att träffa honom var (nästan) lika roligt som att träffa Zion - vi har inte setts sedan hans bröllopsdag den 8 augusti. Och snart åker vi, så det var fantastiskt att ses innan dess! Nu får jag rå om dem hela dagen i morgon också.Jag tror att vi ska gå en långpromenad och hälsa på Rörödjuren i morgon..........


fredag 30 oktober 2015

Sådär


- äntligen var det klart! Och 16.000:- fattigare......

torsdag 29 oktober 2015

Idag laddar jag


inför morgondagen. Det - förhoppningsvis - sista tandläkarbesöket. Men säker kan jag inte vara.......

Igår eftermiddag kom vi tillbaka till Rörö. En halvtimma senare var det mörkt. Jag är redan grymt trött på mörker! Jag tror att vi får sätta upp våra adventsstakar väldigt tidigt i år, så vi får en chans att njuta av dem innan vi åker söderut. Nu i helgen ska jag gå ner i källarförrådet och leta fram dem, det ska jag! I år blir vi först på Rörö med adventsstakar.......

Nu har det varit mörkt i flera timmar, middagen är avklarad och morgonrocken är på. Om ett par timmar är det dags för mig att sova. Jag vet - det är tidigt. Men jag vet ju att jag kommer att vakna i ottan i morgon. Lika bra att somna tidigt då, så att jag får några sömntimmar i alla fall......



tisdag 27 oktober 2015

Vemodigt


Så var det dags, då. I morgon lämnar vi Drömstugan för den här säsongen. De gick fort, de här sju månaderna! Vi kom i mars, och bortsett från ett par turer till Rörö så har vi varit här hela tiden. Ja, och så har vi varit på bröllop i Skåne en sväng förstås. Och i Kvarntorp några dagar..........


Nu har vi vistats rätt många timmar på varvet de tre senaste dagarna. Söndag var det upptagningsdag  - soligt men blåsigt. Igår var det kyligt och surt - inget vidare skönt väder att tvätta båten alltså. 


Men det ska göras.......


Men idag strålade solen från en klarblå oktoberhimmel, och Lelång låg spegelblank. 


Rodret skulle hem och förvaras i boden under vintern. Det behöver lite extra omvårdnad till våren - skönt att stå under tak då. Men - det är inget litet roder på en så stor båt som Skönheten. Vi fick baxa det till bilen och trixa in det med gemensamma krafter. Det var tungt, väldigt tungt! Jag hade inte tid att ta några bilder, jag hade liksom annat för mig......Ja, och så skulle det ut ur bilen och in i boden där hemma. Sedan var vi slut.


Tur att vi hade fixat masten innan vi gav oss på monsterrodret............


Sista eftermiddagsfikat på utsidan på rätt länge nu! Båten är klar inför vintern - hon ska bara täckas över, men den detaljen tar varvschefen hand om. Stugan ska göras klar inför vintern också. Det är en del pyssel med vatten och annat......En del har vi klarat av idag - resten gör vi i morgon innan vi ger oss av. Trädgården är i alla fall i ordning, allt på plats och vitlöken har kommit i jorden och alla lökar som inte tål frost har vi grävt upp. Nu hoppas vi på att de kommer tillbaka nästa år!

Det känns rätt vemodigt i kväll........

måndag 26 oktober 2015

Nästan


fullmåne!


I morgon närmare bestämt. Men tänk om inte månen syns i morgon? För säkerhets skull låtsas jag att det är idag som månen är full........

söndag 25 oktober 2015

Upptagning


Idag skulle hon upp på land, Skönheten. Sommaren är definitivt över, alltså. Bara en liten, liten sväng ut på sjön innan vi körde in mot land och väntande varvschef, som stod redo med kranen.


Dags att lossa masten helt


och där gick den loss, och sänktes ner, sakta och fint, på den framställda kärran. Nu ska den plastas in och förvaras torrt tills våren är här igen.


Så var det båtens tur då. Trots att jag har varit med om detta ett antal gånger nu så är det lika andlöst varje gång!


Men det gick förstås bra i år också! 


Där ligger hon nu. Och i morgon väntar lite jobb. Fendrarna ska in. Däcket ska tvättas. Och botten. Rodret ska hem för omvårdnad. Glykol ska fyllas på. Det är säkert en del till som ska göras. Några timmar på varvet i morgon alltså. Jag hoppas att vinden har lugnat sig då, för idag var det kallt på varvet! Tur att varvschefens mamma kom med varmt kaffe och hembakade muffins när vi var klara - tack för det!


Så har vi då gått från sommartid till vintertid, vad nu det ska vara bra för. Dagen känns plötsligt väldigt kort när solen går ner redan 16.45. Väldigt, väldigt onödigt tycker jag.......... Löven rasar, och snart är träden helt kala. Det enda som är bra med det är väl i så fall att vi helt plötsligt kan se sjön från stugan!

Grannarna, som har varit här en vecka, åkte hem idag. Nu är vi nästan ensamma i Bön. Det börjar väl snart bli dags för oss att lämna Drömstugan för i år. Fast det tar emot tycker jag. Vi får väl se .......


Nu kommer solen nästan inte upp över trädtopparna över huvud taget längre. Fast en liten solglimt lyckades en av våra eftersläntrare sno åt sig idag........

lördag 24 oktober 2015

Sju veckor


eller 49 dagar kvar innan vi landar i vinterhemmet. Det känns gott att tänka på en gråkall kväll som denna när det bara är några timmar kvar innan vi ska ställa om klockorna till vintertid. Vintertid - trist ord.......

fredag 23 oktober 2015

Indiansommar



'

Så var det dags att åka tillbaka till Drömstugan. Vi lämnade Rörö vid 10-tiden, och solen strålade!


På vägen..........



Äntligen hemma. Fortfarande är det riktigt vackert här.......


Här har varit flera minusgrader ett antal nätter, men det hindrar inte kärleksörten! Kanske den tarl sig - på riktigt!


Men - visst har det blivit gult den sista veckan. Fast vackert är det fortfarande.


Vår lilla stuga visar sig från sin bästa sida........


.......och det gör jätteeken också!


Frysen stängde vi av när vi åkte sist, och tog med oss det mesta hem. Det blev strömavbrott. Ett långt sådant. Jag hade lämnat kvar en del i frysfacket i kylen. Det skulle jag kanske inte ha ha gjort. Det  kanske är något för räven?


Ett ljuvligt väder var det när vi kom. I morgon ska det visst inte bli lika fint, men idag njuter vi!


Och om ett par dagar är det återgång till vintertid. Och hur kul är det?


torsdag 22 oktober 2015

Bilar och ofattbart


Bilar är ett nödvändigt ont - i alla fall för oss. Hade vi inte haft den lilla Gröna så hade vi inte kunnat åka fram och tillbaka mellan Drömstugan och Rörö som vi gör nu. Och det hade varit tråkigt, väldigt tråkigt. Så - ibland får man bita ihop och betala vad det kostar att byta generatorn och diverse andra delar (5.500 närmare bestämt.......) och försöka se så glad ut som möjligt. Får man då en minipåse med bilar var så är lyckan fullständig! 
Ja - idag fick vi hämta den lilla Gröna, så nu är ordningen återställd!


Det tog två timmar att ta oss till Torslanda och verkstan, men det fick gå. Och på vägen hittade vi en liten rosa gympadoja som någon hade tappat. Hoppas att hon får tillbaka den.......


På färjan på väg tillbaka fick vi höra om vad som hänt i Trollhättan tidigare idag. Tre döda - hittills. Ofattbart och oerhört sorgligt. Vad händer, och varför?

onsdag 21 oktober 2015

Den lilla Gröna och ljuspunkter i mörkret


Dags att åka till bildoktorn med den lilla Gröna - igen. Närmare bestämt hade vi bokat tid på Mekonomens verkstad i Torslanda för att de skulle kolla upp en lampa som blinkade, trots att den inte ska blinka. Vi är rätt trötta på blinkande lampor och tjutande larm, nämligen.

Men inte blinkade några lampor på vägen till Hönö, inte. Vi kanske skulle avboka verkstadstiden? Men nej - det är nog lika bra att ta en koll i alla fall. Men först var vi tvungna att tanka på Hönö. 
Och sedan var den lilla Gröna död. Alldeles död. Jag ringde Falcks, där vi har en assistansförsäkring (tack och lov!), medan Tommy lyckades hitta en vänlig själ som hjälpte oss att starta med startkablarna. Vi kom till färjan innan den lilla Gröna dog. Igen. Där stod vi, längst fram i kön, som en liten grön propp. Där stod vi rätt länge. I vägen för alla andra som skulle med färjan (färjorna - det hann gå några stycken!) Men - det fanns ingen annanstans att ta vägen. 

Till slut stannade en bil framför oss och erbjöd oss hjälp att komma ombord på färjan och över till Lilla Varholmen. Det tog vi tacksamt emot! En av "färjgobbarna" hjälpte till att få oss av färjan med extrastarka startkablar, så vi tog oss till parkeringsplatsen innan hon dog igen.


Under tiden ringde bärgaren, som just då befann sig i Frölunda. Men när vi väl hade kommit till Varholmen tog det inte lång tid innan han var på plats. Att försöka starta det lilla eländet var ingen idé - det hade vi redan försökt flera gånger, men hon dog lika snabbt igen


Så den lilla Gröna fick åka till bildoktorn på en bärgningsbil. Och vi fick också åka med......


Vid verkstan lastades hon av, och vi fick låna en bil ett par timmar medan verkstadskillarna och -tjejerna undersökte vad det var för fel.


Vi åkte till Maxi i Torslanda och åt korv med bröd och försökte få tiden att gå. 15.30 skulle vi vara tillbaka för att få domen. Men - de vill behålla vår lilla Gröna över morgondagen - det verkar vara ett svårt fall.......

Men vi är väldigt tacksamma för alla ljuspunkter i dagens mörker:

Tack till dig som hjälpte oss på macken på Hönö - hon startade tack vare dig, även om hon dog igen......!

Tack till dig som stannade och hjälpte oss ombord på färjan och av igen på andra sidan - det underlättade väldigt mycket och sparade en massa tid, eftersom bärgaren slapp ta färjan över till Hönö. Vi hann nästan till vår bokade verkstadstid!

Tack till "färjgobben" som hjälpte oss att komma igång och av färjan!

Tack till bärgaren som kom och räddade oss från parkeringsplatsen på Varholmen till verkstan i Torslanda!

Tack till verkstadspersonalen som lånade ut sin bil, och som dessutom körde oss till busshållplatsen när det blev klart att vi måste ta oss hem utan vår lilla Gröna!

Tänk vad mycket snälla och hjälpsamma människor det finns!

Nu får vi vänta in morgondagen och hoppas på det bästa.........

tisdag 20 oktober 2015

Vila


var vad jag gjorde igår. Hela dagen. Det tar på krafterna att tillbringa en och en halv timma i tandläkarstolen en söndagskväll. För att inte tala om all spänning innan. 
Jag slocknade tidigt igår kväll. Och sov i 10 timmar! Det är inte så vanligt.......


Det enda jag orkade med var en sväng till Gittan, som fyllde år i somras. Då var vi inte hemma. Men en blomma måste hon få i alla fall - bättre sent än aldrig! Och fika och en pratstund blev det också innan vi gick hem och jag stupade i soffan en stund.......


Men idag var jag lite piggare, så en sväng ut till västsidan kändes som en bra idé. Alla hästarna fanns på plats, men det var ingen fart på dem. De vilade


och vilade


och vilade!


Fast man kan beta i liggande ställning också......


Vila


och mera vila.


Vi måste ha kommit mitt i middagssömnen!


Fåren däremot vilade absolut inte. De vandrade runt på Et och åt, och åt, och åt. Oj, så många får - ett fyrtiotal räknade jag till. Det lär finnas en bagge bland dem också nu, men honom såg vi inte till bland alla tackor.


Vi satt en stund ute vid strandstenarna och tittade ut över ett alldeles tomt hav och en vacker himmel. Sedan vandrade vi tillbaka och fick eftermiddagsfika hos Monica och Per- Erik, och en lång pratsund. Det var ett tag sedan.........