måndag 31 mars 2014

Längesedan......


var det vi sågs! Idag skulle Johanna och Michael komma. Men först fick de sitta ett par timmar på Burö - jag tror de hade glömt att kolla färjtiderna.....Fast å andra sidan var vädret strålande, så det gjorde nog inte så mycket. Man kan ju alltid ta en promenad , och ta lite fina bilder medan man väntar....


Jag hann i alla fall både gå och handla och plocka in lite påskliljor från uteplatsen innan de dök upp. Påskliljorna är väldigt tidiga i år! Eller är det påsken som är väldigt sen?


Bamse......Nog kände han igen sig! Och en riktig långpromenad fick både han,


Micke och Johanna! Blå ring gick de - det är rätt långt det. Men så var de rätt möra alla tre när de kom tillbaka! 



söndag 30 mars 2014

Lyckligt lottade


Den bara fortsätter, våren! Vilken timing vi lyckades få till - från hettan på slutet i Thailand till vårvärme i Sverige......Och Rörö är så vackert, så vackert!


Så  klart att vi måste ut idag, i flera timmar igen. Vi tog vägen ner till Apelvik. Där har vi inte varit på rätt länge nu - jag hade nästan glömt hur fint där är. Där skulle jag lätt kunna bo.......Men skulle det bli något hus till salu där så skulle det hamna långt över vår ekonomiska förmåga.......


Men vi har det bra som vi har det - lägenhet på Rörö, sommarhus i Dalslandsskogarna och möjlighet att resa på vintern när det är som värst här hemma. Eller rättare sagt har vi det så bra man någonsin kan ha det. Lyckligt lottade är vi.........


När vi ändå höll på så tog vi  en sväng ner till Et också. Där var många ute och gick idag och njöt av vårsolen, och där träffade vi på Monica och de glada raggmunkarna. Så vi vandrade tillbaka så småningom och fick kaffe av Per-Erik när vi kom hem. Och så ringde våra barn! Johanna kommer och hälsar på i morgon, och Fredrik har det bra i Tjuonajokk, där han blir kvar för att jobba några veckor till.


Och minsta barnbarnet, Zion,  som snart fyller ett år, fick jag bilder och videor av häromdagen! Nu längtar jag efter att få träffa mina barnbarn, alla tre.......

lördag 29 mars 2014

Vårsol och kräftor


En sådan här dag får man inte missa! Så vi gick ut efter vår sena frukost.


Men vi kom inte längre än till hamnen innan det blev ett första stopp. Havet låg spegelblankt, och solen vräkte ner!


I Fiskeboa var det full aktivitet. Jonas och Åsa, som ska driva Fiskeboa i fortsättningen, var där och jobbade för fullt inför öppning i maj. Härligt - restaurang på Rörö igen!


Vårt hus........


Vi slog oss ner på en bänk vid vattnet och njöt av vårsolen och kollade vad som hände därnere i hamnen.


Bryggan där ute fick en välbehövlig omgång med högtryckstvätt.


Gästhamnen var tom när vi kom, men där kom den första lördagsgästen - en segelbåt! Snart dags att slå på strömmen i gästhamnen kanske?


Astra på väg ut på uppdrag? Nja - tror att det var övning faktiskt.......


Vi blev nog sittande i nästan en timma där nere i hamnen innan vi vandrade vidare, längs strandkanten, över Et och vidare ut på västsidan.


Där var det blått och blått!
Efter ett nytt stopp vid tallskogen, där det nästan alltid är lä och varmt, gick vi hemåt till slut. Tre timmars frisk luft och vårsol blev det........


Och på kvällen var vi inbjudna till pratkväll på Liavägen hos Monica och Per-Erik! Det var ett tag sedan sist...... Och vilken överraskning vi fick - KRÄFTOR!



fredag 28 mars 2014

Monstervärme?


Fortfarande vaknar vi tidigt. Men som tur är vaknar dagen ännu tidigare - det är skönt att gå upp när det är ljust ute! Och att få se solen gå upp mellan husen. 6.15 idag........



Den lilla Gröna tog mig ända till Torslanda idag. Hon tuffar på lika snällt som innan, och larmar och tjuter som vanligt. Vi har gett upp för längesedan - hon får väl hålla på med det så länge hon inte krånglar för övrigt. Som Monica sade igår: Det är billigare att köpa öronproppar än att lämna in eländet på verkstad. Så sant....
I färjkön på hemvägen läste jag Aftonbladet och förundrades över förstasidan. Monstervärme? Det är  väl ett negativt ord, och värme är väl inte negativt? I alla fall inte 15-gradig värme.......


Och visst var det riktigt varmt och skönt idag. Men monstervärme?


Nu har vi börjat vänja oss vid att vara tillbaka hemma igen. Fast visst finns det en hel del man saknar. Tommy saknar motorbiken. Så jag tog en bild på en fin motorbike åt honom i Torslanda idag........



Så börjar solen gå ner efter den första riktiga vårdagen här hemma. Det är nästan vindstilla, och färjan är på väg in.


Och solen, som jag fotade precis här i morse, har försvunnit bakom bergen och ner i havet på andra sidan ön. Nu är det bara lite ljus kvar på himlen..........


torsdag 27 mars 2014

Rörövår och isterband


Ut måste vi idag! Trots duggregn, nordanvind och jetlag. Vi har suttit stilla alldeles tillräckligt de senaste dygnen.........


Moa och Olga kröp nästan ur skinnet av lycka när vi kom - de vet att de får följa med på promenad. Och med sjuk matte och husse har det inte blivit så mycket av den varan på ett tag.......


Det var väl inte direkt någon dag för att ta vackra bilder förstås. Det mesta var grått eller brunt. Men vid kanten av Ersvan började liljorna sticka upp. Man får vara glad för det lilla ibland......


Olga var bara glad, hon! Och mycket spring i benen hade hon också......


Lite ljus skymtade vi därborta i väster. Undrar om det är därifrån helgens utlovade vårväder ska komma?


Olga på sitt bord! Om hon står riktigt fint där så kanske hon får en godisbit.......


Kaprifolen är på gång! Undra hur min födelsedagskaprifol uppe vid Drömstugan mår? Hoppas att den har klarat sig. Här växer kaprifol som ogräs, men inte där uppe i norr.


Jag hade behövt vantar - det var kallt om händerna. Men så blir det när man har kameran redo hela tiden!
Inte var det så mycket till vårväder idag. Men nu ska den ju komma till helgen säger de på TV.  Vi får väl se......Hoppas kan man ju.
Ja - så har vi ju varit hos Astrid och hämtat den lilla Gröna idag. Och hon startade snällt på första försöket. Och larmade och tjöt förstås direkt! Ja ja, allt är som vanligt igen.......



Tänk vad man kan längta efter svensk husmanskost efter två månader i Thailand! Isterband med dillstuvad potatis - det är lycka det, andra dagen hemma..........

onsdag 26 mars 2014

Hemma - tror jag....


Man kan aldrig vara säker på var hemma är dessa dagar......Men - visst är vi hemma,sedan ett drygt dygn tillbaka faktiskt. Och som vanligt är det mesta upp och ner när man ska försöka vänja sig vid annan tid, annat klimat och annat allting!


Igår kämpade vi duktigt för att INTE  falla för frestelsen att sova middag - hade vi gjort det så hade vi sovit i flera timmar och vänt på dygnet. Nej, vi var duktiga och kämpade på ända till klockan var nästan tio på kvällen - då tog vi slut! Jag förväntade mig att vakna några timmar senare, pigg som en lärka, men sov faktiskt ända till klockan fem - inte illa! Någon halvtimma senare började det ljusna - vilken skillnad mot när vi åkte! Då blev det aldrig ljust! I alla fall inte förrän bortåt niotiden.......


Nu var solen uppe redan vid sextiden - underbart! Ljuset är tillbaka! Och det är bara början......


Innan klockan var sex var vi tvungna att ta en macka - det hör inte till vanligheterna! Frukost äter vi sällan före tio i vanliga fall. Men idag var vi hungriga, antagligen beroende på att vi hade ätit väldigt lite de två senaste dygnen. Flygplansmaten är ingen hit.....Och någon middag orkade vi inte äta i måndags när vi kom till hotellet i Helsingfors. Och frukosten blev också minimal innan vi skulle iväg på tisdag morgon. Idag blev det två frukostar....
Sedan tog jag en sväng till affären. Det är tomt i kylskåpet och frysen......Fast Per-Erik hade varit snäll och sett till att vi hade frukostmat i alla fall. Det kändes lite märkligt att komma ut - lite gungigt liksom, ungefär som om man hade åkt båt i flera dygn. 
Jag var ju tvungen att titta hur det såg ut på vår uteplats. Där blommade minipåskliljorna!


Krokusen var på väg att blomma ut. Men en liten ensam pensé hade hittat upp, minsann!


Lite grått, lite blåsigt och lite kyligt var det. Men skönt ändå på något sätt.......
Fast den där promenaden vi hade funderat på, den fick vänta. I morgon kanske......Eller - i morgon, absolut!


Tommy fastnade i deklarationsträsket. Det hinner komma en hel del post på två månader, och när vi gick igenom den högen idag visade sig det mesta vara årsbesked från alla håll och kanter. Hur kan man få så himla mycket årsbesked när man är pensionär? Nåja, vi har ju lite tid på oss att gå igenom dem alla......


När jag nu inte orkade gå på någon promenad idag så fick jag ta ett par bilder på utsikten från fönstret - vilket jag ju har gjort ett antal gånger förut. Men visst är det vackert! Lite sol var det på eftermiddagen, och gräset därnere var riktigt grönt.


Boulebanan och volleybollbanan ser ut att bara vänta på sommarens alla turneringar......

Nu har klockan passerat åtta, och TV orkar jag inte titta på i kväll, så jag tror att det är nästan läggdags. I morgon är vi säkert piggare, så pigga att vi kan hämta den lilla Gröna som har stått ensam och övergiven i Astrids garage i två månader.......

tisdag 25 mars 2014

Hemresan - inte ett dugg kul.......


Allra sista dagen var en väldigt lugn historia, från början till slut. En enda lång väntan..... För så känns det den sista dagen. Man vet att nu finns det ingen återvändo, nu är de två månaderna slut. Vart tog de vägen? Och så börjar man så smått fundera över nästa vinter.......
En stund på stranden. Men lite rastlöst. En stunds vila. Det gick inget vidare. Sista kvällen på Kata Mama - en tidig sådan, för klockan 03.00 skulle thaimobilen larma. Och det gjorde den.


Klockan 04.00 gick taxin till flygplatsen, och en timma senare stod vi i den evighetslånga kön till incheckningen. Planet lyfte 07.00, precis som planerat, och frukost fick vi ombord! Tommy tyckte att planet såg lite gammalt och slitet ut förstås.......

Så var vi framme i Bangkok en dryg timma senare, och med våra klisterlappar som vi fick vid incheckningen på Phukets flygplats gick allt som på räls. Vi hamnade vid rätt gate och tog det lugnt medan vi väntade på avgång 10.55. Gott om tid alltså, och det är rätt skönt. Men när det var dags för boarding fick vi beskedet att planet var trasigt, att man väntade på en reservdel, och att man inte visste hur lång tid det skulle ta. I bästa fall en timma, kanske längre......
Det blev en väldig röra ganska snart! För att göra en lång historia väldigt kort så fick vi matkuponger för 350 baht per person att äta lunch för, och samtidigt passade man på att byta gate, så när vi kom tillbaka fick vi leta oss fram till rätt ställe igen! Och sedan var det väntan. Och väntan. Och åter väntan.......
Efter 4 timmar fick vi äntligen gå ombord och kom iväg. Men då hade vi för längesedan insett att vårt anslutningsflyg till Göteborg - det var kört! Vi skulle landat vid 17-tiden, och Göteborgsplanet skulle gå drygt 2 timmar senare - det sista för dagen. Så vad händer nu? 
Själva flygningen på nästan 11 timmar var lugn och händelselös (om man bortser från det faktum att vi satt mitt i "familjeavdelningen" och inte fick en blund i ögonen!), och inte förrän strax innan landning fick vi besked att vi skulle få en sängplats på ett hotell i närheten av flygplatsen, dit vi skulle forslas med shuttle bus. Det var vad vi fick veta. Bagaget? Ja, det skulle ju gå till Göteborg. Men det planet hade ju redan gått, så vi antog att det skulle komma med alla andra väskor. Bara att gå till bagagebandet och hämta upp det, när det kom, sist av alla bagage. Så blev det buss till hotellet - när vi äntligen hittade den! För  - och det var det jobbigaste - ingen information fick vi över huvud taget! All info gick genom medpassagerare som hade haft turen att stöta på någon som visste något.......


Vid 22.30 var vi äntligen framme på hotellet, checkade in och erbjöds gratis middagsbuffé. Vi orkade inte utan gick och lade oss och slocknade, efter att till slut ha fått besked om att vårt flyg skulle gå 7.40 nästa morgon.



Jaha - upp klockan 4.15 då, för att hinna få i oss lite frukost, vi och våra medresenärer till Göteborg,  innan vi blev hämtade med buss och körda tillbaka till flygplatsen igen för ny incheckning, nya boardingkort, ny säkerhetskontroll och passkontroll och så vidare innan vi hittade till rätt gate och slog oss ner för att andas lite.......


Och äntligen - sista etappen med flyg - Helsingfors - Göteborg! En timma och 15 minuter, en kopp kaffe och ett djupt andetag! Nu återstod bara resten....... Flygbussen till Göteborg, 1,5 timmars väntan på Nils Ericssonsterminalen på snabbussen till Burö, och sedan väntade sista färjan!


Men allt det där gick som på räls, och klockan 12.30 var vi hemma! Och välkomstkommittén - Monica - tyckte att vi var så bruna och fina! Ha - gråvitbleka under den där solbrännan var vi, och ögon röda av sömnbrist hade vi! Men vi är i alla fall hemma, efter snart två dygn på resande fot! Vi är för gamla för sådana strapatser....... 
Nu gäller det bara att försöka landa och hamna rätt igen - för nu är vi alldeles slut! Och känner jag mig själv rätt så kommer jag att studsa upp vid 3 - 4 tiden i morgon bitti, pigg och redo för en ny, fantastisk dag! Jetlag kallas det visst........


Jag glömde nästan - den sista kvällsbilden.......