Tjejligan samlad igen!

Vaknar man 5.15, som jag gjorde idag, så är det fortfarande kolmörkt. Lite mysbelysning behövs, så jag tände palmbelysningen och fick ett vackert rött ljus på balkongen. I palmen finns fortfarande ett fågelbo kvar efter att ungarna, som föddes upp där, blivit flygfärdiga!

Inte vet jag vad det var som väckte mig - kanske morgonbönen från moskén med åtföljande "sång" från alla hundar i närheten. Riktigt vackert faktiskt. Och ett ovanligt morgonljud!

Jack och Mike struntade i morgonbönen - de gick på morgonpromenad med Annika i stället!

Idag längtade jag efter att bada! Och Nai Harn såg ganska lovande ut - till en början.....Vågorna var inte alltför farliga - trodde jag. Men under dagens lopp blev de högre och vildare!

Jag har en väldigt stor respekt för havets krafter, och jag avskyr att hamna med huvudet under vattnet. Det är väl därför jag inte har provat på att snorkla förrän häromåret. Men - till slut insåg jag att  om jag över huvudtaget skulle bada (och det var nödvändigt, för det var VARMT där nere på Nai Harn ), så fick jag nog göra som de andra dödsföraktande badarna - dyka igenom vågen i stället för att försöka undvika den (vilket är omöjligt!). Så jag trotsade nästa våg - och det gick bra! Plötsligt hade jag kontroll.......Det är väl det som allt handlar om egentligen - att känna att man har kontroll!

Men var är badvakten är någonstans? Sover han? Eller är han ute och räddar liv?

Hela Malee Gardens tjejliga hade hamnat på samma strand idag - helt oplanerat! Det finns ju rätt många stränder att välja på här omkring, men Nai Harn blev det för oss allihop! Treans gäster pressade och shoppade saronger, medan Annika i tvåan gick och åt lunch. Själv läste jag ut min bok och trotsade vågorna en gång till.

"Ni måste gå till Home Steak och äta hos A och Daa" sade jag till treans gäster när vi var på marknad häromkvällen. Och de hade gjort ett försök, men inte hittat dit. Men nu, deras sista kväll, gick vi i samlad tropp till restaurangen och där blev vi sittande både länge och väl, alla Malee Gardengästerna och värdinnan, Britt-Marie. Bättre mat och trevligare miljö är allt svårt att hitta!

Och alltid kommer A med en överraskning! Idag fick vi både frukt och Heaven - hans numera berömda punch! 

I morgon blir det ett besök på Hemliga stranden - tjejerna kan ju inte åka tillbaka till Huay Yang utan att  ha sett den med egna ögon!

Och nu är det bara 4 dagar kvar............

En helt vanlig onsdag

 Orkidéerna på min balkong ser ut att trivas med värmen (fast idag har det faktiskt "bara" varit 32 grader!) De bara blommar och blommar.........Jag tror att On sprayar lite vatten på dem ibland......

Frukost för en! Kaffe, ananasjuice, frukt, grovt bröd med emmenthalerost från schweiziska bageriet borta i svängen..........

En titt in till Annika i tvåan - där ligger Jack och Mike och sover under bordet. Annika är hundvakt några dagar. Jack tigger en klapp eller två när jag kommer och återgår sedan till sin middagssömn! Mike sover lugnt vidare..........

Vidare till Raya - oljemassage står på agendan idag. En timma senare glider jag ut genom dörren, masserad från topp till tå - till och med öronen har fått sig en omgång! "Min" massagetjej gör mig sällskap ut - hon ska handla från gönsakskärran.

Längre än till Kallots orkar jag inte gå - det ligger vägg i vägg med Raya. Bäst att fylla på energiförrådet........Dagens lunch: Jättestor varm baguette med tonfisk och grönsaker, french fries och en soda med mycket is och lime!

Fast baguetten är stor - så jag ber om en "doggybag"!

Och så en iskaffe efteråt...........

Sedan orkar jag ta mig hem, något matt efter massage och mat på det.........

Kvällen blir en lugn historia - jag har avslutat min bok och hittat en ny som verkar lovande! Och där, på balkongen, blir jag kvar resten av kvällen! Men innan jag fastnar i boken njuter jag av solnedgång 

och bambusnår mot kvällshimmel!

En sista titt i trädgården innan det är dags att sova - och där sitter en liten groda alldeles stilla och tyst på kanten av fiskdammen! Han sitter där länge - jag hinner smyga in, uppför trappan, hämta kameran,komma ut igen och ta ett par bilder innan han helt plötsligt är försvunnen utan att jag fattar hur det gick till.......

En helt vanlig onsdag på Malee Garden, Ban Sayoarn.........

Min kamera och jag

...........tog semester! Efter de senaste dagarnas aktiviteter och Monicas hemresedag (ja - hon är lyckligt och väl hemma igen!) kändes det att en vilodag skulle vara en bra idé! Så trots att jag, min vana trogen, var uppe samtidigt med solen, så blev jag sittande många timmar på balkongen med kaffe och bok.

Kameran har alltså fått vila ganska mycket idag. Fast - jag pillade lite med den och lyckades hitta självutlösarfunktionen. Kul! Jag tror att jag måste gå en kurs och lära mig alla finesser - just nu hittar jag dem bara av en händelse..........

Vad vore väl en vilodag utan en stund i hängmattan i trädgården innan eftermiddagssolen når dit och det bli alldeles för varmt - trots fläkt! Fast det är väldigt lätt hänt att man slumrar till en stund.........

Frampå dagen gjorde jag ett nytt försök att se "30 grader i februari. Jag hade ett och ett halvt avsnitt kvar att se. Det har inte funkat något vidare de sista dagarna - det blir lite väl jobbigt när det tar en halvtimma att se 5 minuter på grund av att datorn bara långsamt hackar sig framåt.......

Så småningom började det hela fungera i alla fall. Jag vet inte om det var strömavbrottet som gjorde susen - för ett sådant har vi haft här idag. (Det blir väldigt tyst - och varmt - när AC och fläkt lägger av.......) Efter det kunde jag se resten av programmen utan något avbrott (nästan), så nu är jag helt uppdaterad vad gäller svenskarnas äventyr i Thailand! Undrar hur det ska gå för Glenn? Och stackars Majlis - hon har det inte lätt.............

Vilken vilsam och skön dag! Jag kom inte ens iväg till massage som jag hade tänkt - i morgon kanske?   

Tjejligan på Malee Garden!

För en tjejliga är vi här nu! Fast idag skulle Monica åka hem.....

Men innan avresan hann vi med ett par timmar på Hemliga stranden och ´några sista bad för Monica ("bara ett till.....")!

Idag blåste det friska vindar! Det var lågvatten när vi kom dit, men det ändrade sig under tiden.

Mycket skräp hade flutit i land, men vår strandvärdinna krattar och plockar varje ledig stund!

En sen lunch på Stenbordet fick bli sista måltiden i byn - för den här gången i alla fall! Och sedan var det bara att dra på sig reskläderna (flygstrumpor - hur kul är det i värmen?), ta en sista koll (allt med? Biljetter, pass?) och en hejdåkram - vi ses på Rörö om tre veckor! Nu väntar jag på att få höra att resan gick bra...........

Men särskilt ensam blir jag inte! De här tre glada kvinnorna flyttade in i Malee Gardens villa idag efter att ha åkt nattbuss hit från Huay Yang. Och vilken tur de hade - det var festival nere vid Nai Harn Temple, så dit åkte vi allihop på kvällen!

Där stötte vi genast ihop med Annika, närmaste grannen! Så nu blev Malee Garden tjejliga komplett, sånär som på Britt-Marie, som tog en vilokväll (tror jag i alla fall.....) 

Jättestor marknad var det! Roligt, högljutt (var är mina öronproppar?) och massor av folk! Här kunde man både skjuta prick, kasta pil på ballonger, slå ner pyramider av burkar, åka pariserhjul, hoppa studsmatta.......ja, allt!

"Titta - jag vann!"

Mat fanns det - som alltid - i mängder! Undrar hur mycket sådana här snackslarver man får för 20 baht egentligen? Vi funderade allvarligt på att prova, men bestämde oss till slut för att hoppa över larverna och hålla oss till den grillade kycklingen i stället...........

Ett shopparnas paradis var det också! Här gjorde flera av oss riktiga fynd. Vad sägs om ett par äkta Björn Borg-kalsingar för 89 baht? Eller ett par plastsandaler för ungefär lika mycket? 

Utbudet var enormt!

När kvällens höjdpunkt närmade sig träffade vi bekanta att dela bord och ölkanna med!

För vid 22-tiden stod de äntligen på scenen - Job 2 Do! Ett riktigt härligt reggaeband som lyckades få igång både thailändare och faranger! 

Framemot midnatt var tjejligan ganska slut. Då var det skönt att kunna ringa Ging: "Hello Ging - time to go home!"

I morgon väntar nya äventyr för delar av tjejligan - det är mycket man måste hinna med på 4 dygn......

Själv ska jag ta en "hemmadag.........."

Superhemliga stranden och sista kvällen

Idag var det dags - Superhemliga stranden skulle det bli såhär Monicas sista dag. Grannen Annika hängde också med. Och Odd visste var den låg.......

Visst - vi klev av lite för tidigt och fick gå över en bro och runda udden till fots för att komma ända fram - det finns en enklare väg, men det här var en lite spännande och rolig vandring, i alla fall dit...... Tillbaka var det en annan femma!

Den här bron skulle vi gå över - jag kände igen den från bilder jag fått (Tack Hans!)

Annika och Monica, på väg att runda udden. "Det går ju bra, det här!"

Söndag - det betyder att många är lediga och tar med sig familjen, matkorgen och fiskespöt och njuter av en ledig dag i skuggan av klipporna.

Och nog är den vacker, den Superhemliga stranden! Och tämligen folktom! Här ligger ett litet hotell vars solstolar vi lånade en stund. Här kunde man äta lunch också - det gjorde Annika - men dyrt var det, och maten var inget att skriva hem om........ Så Monica och jag väntade med lunchen tills vi kom tillbaka till Oddmötesplatsen - där fanns en trevlig restaurang med den bästa pizzan hittills i Thailand!

En fiskare på väg att lägga ut nät i strandkanten för att sedan dra in det igen - förhoppningsvis fullt av småfisk!

Dagens fångst så här långt........

Sanden är som gjord för att bygga sandslott och kanaler i.........

Och vattnet är lika ljummet här! Monica kommer att sakna baden allra mest tror jag!

Vi bestämde oss för att ta samma väg tillbaka som vi kom dit, vilket visade sig vara ett något oövertänkt beslut, för nu hade vattnet stigit till en bra mycket högre nivå än när vi kom. "Stigen" runt udden var försvunnen, och vi fick treva oss fram i vattnet, stödja oss på klippväggarna och hoppas på det bästa! Tyvärr har vi inte en enda bild på den vandringen! Vi var mest oroliga för att halka och hamna under vattnet med våra KAMEROR - det hade varit förfärligt! Att vi själva riskerade liv och lem .......tja........

Men vi klarade både kameror och oss själva och belönade oss med ett bad innan vi på något darriga ben slog oss ner på restaurangen. Och det var ingen tråkig utsikt i väntan på den där fantastiskt goda pizzan! Och Odd, som redan var på plats för att köra oss hem igen, väntade snällt..........

"Promthep - dit ska vi min sista kväll!" Monica hade bestämt sig (oss!)

Så Odd fick en ny körning och log, hela han! 

Mängder av utflyktsbussar och bilar stod på parkeringen när vi kom dit vid 17.30-tiden - i god tid för att inte missa solnedgången. Så lite oroliga blev vi för att inte få något bord på restaurangen. Men de flesta skulle nog bara besöka utsiktsplatsen och souvernirbutikerna, för visst fick vi bord - på första parkett till och med! Och vägen upp till restaurangen är så vacker........

Och här ska man dricka en cocktail medan man väntar på att solen ska sjunka i havet. Den här hette Promthep Sunset, passande nog.........

Skådespelet kan börja!

Och oj, vad varmt det är! Jag tror det är den varmaste dagen sedan vi kom hit - 35 grader i skuggan när vi kom hem i eftermiddags! Monica ber till högre makter om en liten, liten vindpust, med en servett i pannan för att hindra svetten att rinna ner i ögonen och förstöra makeupen!

Vackert är det, och snabbt går det, och många bilder hinner man ta!

Och så är det nästan över...........

Tänk att man blir lika fascinerad varje gång.........

Lite vemodig, lite glad att komma hem - det är blandade känslor såhär den sista kvällen när man sitter på Malee Gardens balkong under fläkten och pratar och funderar lite över nästa resa.........

För nog blir det fler resor hit för Monica!