Gott Nytt År!

Nyårsafton startade bra. Eller - bra och bra - det blåste nästan stormvindar. Men 7 plusgrader är inte illa en sådan här dag, så vi tog varsin promenad, jag till affären och Tommy en sväng till skogen. När vi kom tillbaka försvann strömmen. Det är tredje gången på kort tid, och nyårsafton känns väl inte som bästa dagen att vara strömlös. Dessutom var det tydligen ett rätt allvarligt fel som skulle ta tid att fixa. Fast som tur var blev det ljust igen efter sådär 4 timmar! Det tackar vi för, för nyårsmaten krävde ström! Ska det fortsätta, det här med strömavbrott, så får vi nog börja fundera på någon annan värmekälla att laga mat på. Frysa behöver vi i alla fall inte göra, i alla fall inte så länge veden räcker, för kaminen värmer bra!

Så blev det i alla fall nyårsmiddag till slut, om än något senare än planerat. Nu är det bara tre timmar kvar tills det nya året är här, och förhoppningsvis orkar vi hela vägen utan att somna i soffan. Vi ska ju äta jordgubbar och dricka champagne klockan 24.00!

Till er alla: 

GOTT NYTT ÅR!

 

Jobbigt!

Det är vinter på gång. Ena dagen är det grått och alldeles vindstilla.

Nästa dag är vi helt inbäddade i snö! Som tur är försvann den ganska snabbt den här gången. Men det är väl bara början är jag rädd - det lär väl komma mer vad det lider. Och inte tycker jag att det är det minsta trevligt. Och nog hade jag velat vara på ett varmare ställe nu. Vid den här tiden brukar vi ju bara ha ett par veckors nedräkning kvar innan det är dags att förflytta sig söderut - mycket längre söderut! Så lär det inte bli den här vintern. Jag har ju operation på gång, fast när den blir av är fortfarande skrivet i stjärnorna. Det är jobbigt att vänta. Och inte blir det mindre jobbigt av att jag är tvungen att sluta röka - jag som har varit en inbiten rökare i över 50 år! Men det var bara att bita ihop när jag fick beskedet: Rökstopp gäller 6 veckor innan och 6 veckor efter operation! Jaha - det var bara att bestämma dag och ladda upp med diverse hjälpmedel (plåster och sugtabletter) och ta tjuren vid hornen! 

Nu har det snart gått 4 veckor, och det har varit en liten pärs. Eller förresten har det varit en rätt stor pärs. Vissa dagar känns bedrövliga. Andra dag tänker jag knappt på det ens. Men de jobbiga dagarna är det bara att aktivera sig så mycket det nu är möjligt. Promenader? Ja - kortare sådana, eftersom höfterna sätter käppar i hjulen. 

Eller så får man sysselsätta sig inomhus. Man kan baka till exempel. Det är inte min starka sida, men det är något att sätta händerna i om man säger så. Och det blev faktiskt rätt gott bröd! 

Sticka. Inte heller min starka sida. Läsa, och lyssna på ljudböcker. Sova extra mycket. 

Om knappt två veckor ska jag ha en ny kontakt med ortopeden - då får vi se vad jag får för besked!

Att sluta röka är jobbigt, men det går om man är tillräckligt enveten. Tror jag i alla fall....... Just nu är jag i alla fall rätt stolt över mig själv!

Så kom första advent som en paus i det kompakta mörkret.

Glögg och pepparkakor tröstar rätt bra, i alla fall en stund.......

 

Till slut

så kom det där samtalet jag väntat på i 4,5 månader. Dagen efter kom kallelsen i brevlådan. 4 dagar senare skulle jag vara på ortopedmottagningen i Uddevalla.

Tur att det gick så fort från kallelse till besök, för det var aningen nervöst några dagar. Vad skulle läkaren säga? Hon undersökte mig och konstaterade att det var hög tid för operation av höger höft. Men det var också hög tid för operation av vänster höft, vilket jag själv har misstänkt ett tag nu...... Hon föreslog att båda höfterna skulle opereras samtidigt! Det brukar gå bra sa hon - lite jobbigare i början förstås, men fördelen är ju att man blir OK igen snabbare! Fast jag fick förstås lite panik. Hur ska jag klara det? Men det är mitt beslut, och det beslutet har jag lite tid på mig att fatta......

Så nu funderar jag. Och funderar. Och funderar igen.......

 

Stopp!

Ett slut till - båtsäsongen är över!

Igår åkte båten upp på land. Inte för att jag har varit i båten en enda gång den här sommaren - det har mina dåliga höfter satt stopp för. I hade jag kanske kommit, men upp - knappast. Och att sitta i båten har inte varit att tänka på ens. Tommy däremot har varit ute en hel del, både själv och med besökare. Någon gädda har det blivit, men inte mer än så. Men det är mysigt att bara vara ute på sjön, särskilt om det är fint väder!

Det är mycket som blommar en gång till i år - en lupin.......

En del har blommat färdigt för i år.......

.....nästan i alla fall!

Häromdagen var vi hos syster och svåger i Rölanda. Det var dags att hämta årets lammkött! (så himla gott - vi har redan provsmakat!). Vallhundarna visade sig duktiga och hämtade hem fåren medan vi var där!

Nattfrosten börjar komma. Det känns inget vidare. Det känns som stopp........

 

Andra höstmånaden

Vilken trevlig start på helgen! Vi fick en ljuvlig bukett med höstblommor av grannen, vars trädgård fortfarande är fantastiskt vacker!

Och så var det dags för spruta nummer 5. Kön ringlade sig lång utanför sporthallen i Bengtsfors den här lördagen. Efter nästan en timmas köande var det äntligen vår tur. Nu ska vi väl vara hyfsat skyddade ett tag tycker jag........

Idag öppnade en ny bilverkstad portarna här i Gustavsfors. Öppet hus var det, och gofika fick vi! Nu kan vi få hjälp med vårt trasiga vinterdäck på nära håll.

Det var väl väldigt bra, för nu dröjer det inte länge förrän det är dags för däckbyte - snart har vi väl kyla och snö på gång. Fast jag hoppas att det dröjer ett bra tag till.......

Lite frisk luft skadar aldrig, även om inte vädret var det allra bästa. Nåja - visserligen ingen sol, men regnfritt och vindstilla åtminstone. 

Vammervikens campingplats var väldigt stilla och öde - stängt för säsongen. Här var vi alldeles ensamma.

 

Hemma igen. Och i rabatten utanför blommer en ensam jättevallmo. De har blommat över för längesen - i mitten på juni närmare bestämt, men den här eftersläntraren tyckte att det var läge att blomma en gång till innan vintern. Det har inte hänt tidigare. Klimatförändringarna kanske?

 

Den är här nu - hösten

Så var väl hösten här då. Vi har passerat mitten av september, och kvällar och morgnar blir allt mörkare. Temperaturen sjunker, även om vi fortfarande har fantastiskt fina dagar då och då. Löven ändrar färg och börjar falla. Vi försöker vänja oss vid sakernas tillstånd. Vi har ingen stuga längre att åka till och kratta miljoners miljoner eklöv och städa inför vintern. Det är blandade känslor. Skönt att slippa det där trista höstjobbet kan jag tycka. Dessutom är min kropp ganska nöjd med det - den vill inte riktigt vara med. Höger höft mår inte så bra. Vänster höft har börjat krångla oroväckande mycket. Jag väntar och väntar....... Inte ens en undersökning på ortopeden ännu. Och bedömer ortopeden att jag behöver en operation (eller två!) när jag väl får komma dit så lär jag väl få vänta ett antal månader till........

Nu får vi fördriva tiden på annat sätt. Tommy pysslar med båten och fiskar. Jag försöker promenera och träna så gott det går. Tur att det finns ljudböcker och e-böcker och alldeles vanliga böcker! Fast en ljudbok i öronen när man haltar omkring är inte helt fel!

Turistsäsongen är väl i det närmaste över här, fast fortfarande kommer en del kanot- och kajakfantaster förbi på väg någonstans. En del har mycket packning och ska nog stanna ute några dygn. Fast att sova i tält vid den här tiden känns inte lockande. 4 grader klockan 7 på morgonen.......

I helgen var det marknad i Årjäng efter två års uppehåll. Pandemin satte ju käppar i hjulet. Såklart att vi måste ta en sväng dit! Vädret var nådigt, och där var massor av folk. Vi gjorde väl inte några större marknadsfynd förstås, men det var rätt mysigt ändå!

När man har varit ute på fisketur kommer man hem ganska frusen, så jag tände årets första brasa - så himla skönt! Det tyckte fiskaren också. Fast vi får spara på veden - det kan bli en lång och kall vinter med hysteriska elpriser.......

Store Miss tyckte också att det var mysigt med brasa - han lade sig till ro på min toffel och sov gott där både länge och väl!

En fin kväll! Fast lite kylig........

Nu har det gått tre veckor sedan vi flyttade hem från stugan. Vi har börjat vänja oss så smått. Och tiden går fort, och en hel del händer. Val händer till exempel. Och det var ingen hit direkt.  Man kan undra vad som ska hända framöver. Inte har jag några positiva vibbar i alla fall.........

 

Så var det över

Den där sista veckan gick både långsamt och alldeles för fort. Det var fortfarande en del som skulle hinnas med. Till slut gick luften ur oss. Vi struntade i den sista veden. Vi struntade i en del annat också. De får behålla det - vi orkar inte mer!

Hemma fortsatte jobbet med veden

och missarna verkade trivas med att vara här igen.

Vi själva tyckte också att det var rätt mysigt, i alla fall när vi orkade kolla den fantastiska solnedgången på utsidan!

Dagen innan de nya ägarnas tillträde fixade jag till det lite. Årets sista rosor (kanske),

hortensior på bordet,

höstgullris på utsidan

och en liten välkomstbricka på köksbordet! Vi får hoppas att de känner sig välkomna...... (Det gjorde de - vi fick ett lyckligt meddelande med bild framåt kvällen!)

Så kom den, dagen då vi skulle lämna stugan. Vi möttes på Svensk Fastighetsförmedlings kontor i Bengtsfors, skrev på de sista papperen, lämnade alla nycklar och pratade om det sista som de behövde veta. Nu är det ju inte så svårt att nå oss om de behöver hjälp med något som vi kanske har missat att informera om........ Så skildes vi åt, de åkte till sin nya stuga och vi åkte hem med en klump i halsen.

Gravöl....... Eller rosa bubbel. Sedan var vi slut för idag. Nu börjar ett nytt liv och en ny "resa".......

 

Bara en vecka kvar.....

Så var det snart dags då. Det är en hel del att göra fortfarande, trots att jag tycker att vi har hållit på och flyttat större delen av sommaren. Men nu går det fort! I skrivande stund har vi bara en vecka kvar innan vi ska lämna Drömstugan.

Säck efter säck åker hem för tvätt och sedan tillbaka igen. Mattor, gardiner, sängkläder.........Och så ska huset städas. Det går inte så länge vi bor där, så i söndags flyttade vi hem till lägenheten.

Den tyngsta och jobbigaste biten - veden! Har man ingen dragkrok så får man väl lösa transportproblemet på annat sätt. Fäller man baksätet och klär den lilla Röda med presenningar invändigt så kan man få med en hel del - närmare bestämt 7 - 8 överfulla skottkärrelass från vedboden och ner till bilen! Där ska den staplas så att vi får in så mycket som möjligt.

Sedan ska all ved kastas upp på balkongen (Det sköter Tommy) där den ska staplas (det tar jag hand om).

Två billass avklarade!

Men nu har vi turen att ha en snäll granne som äger fyrhjuling med kärra och som är villig att hjälpa till. Tur för oss det - våra kroppar tål inte hur mycket som helst insåg vi efter de där två lassen med bilen!

Lastar, kör och lastar av gör han. Sedan är det stapla som gäller. Det fixar vi, trots att vi nästan faller ihop efter ett par dagar. Men allt går om man ger sig f-n på det! Och nu är det inte så himla mycket vedjobb kvar......

Söndag flyttade vi hem. På måndag kväll, ganska sent hördes högljudda jamanden på utsidan . Store Miss är tillbaka efter 3,5 månader! 

Hungrig var han, och rätt många fästingar hade han, men oskadd och vid gott hull var han!

Överlycklig att vara hemma! Nu dröjer det nog innan han försvinner igen. Han har knappt varit utanför dörren sedan han kom tillbaka,

han sover helst! I min säng. Både natt och dag.Lille Miss däremot är ute hela dagarna och tycker tydligen att det är väldigt kul att komma hem till sina gamla jaktmarker!

Blomman som vi fick när våra köpare hälsade på häromdagen får följa med hem,

men de här får vi lämna kvar..........