Idag hade vi gravsättning av pappas urna. Vi syskon, alla utom mellansystern som är på sydligare breddgrader, (fast med oss i tankarna tror jag.........) träffades utanför Dals-Eds kyrka mitt på dagen. Så gick vi tillsammans in i kyrkan
och där stod vår pappas urna omgiven av tända ljus. Det är nästan omöjligt att tänka sig att vår stora, starka pappa vilar där! Och det gör han ju egentligen inte heller. Han finns någon helt annanstans - var vet vi inte..............
Vi avböjde sällskap och klockringning och gick,vi syskon tillsamman, med urnan till mammas grav, där vi sänkte ner den.
Där vid graven, framför våra medhavda gula rosor, stod vi och pratade och mindes en stund innan vi sade hej då till våra föräldrar, mamma, död sedan nästan 24 år, och pappa, död sedan knappt 2 månader. Nu vilar de där, tillsammans igen.
På väg ut från kyrkogården letade vi efter vår mormors grav och hittade den till slut. Här ligger hon, i familjegraven som är så gammal att man knappt kan läsa vad där står........
Det kändes inte så bra att skiljas åt på kyrkans parkeringsplats och åka var och en till sitt, så vi tog en kopp kaffe på Tjuren och pratade. Och pratade lite mer. Och lite till, innan vi skildes åt. Men vi ses snart igen.............
Och nu..........nu är allt över, och vår pappa vilar i frid, tillsammans med mamma, precis som han ville.................
Fint!
SvaraRaderaTack!
RaderaTänker på er.....Kramar.Jeanette
SvaraRaderaTack Jeanette!
Raderajätte fint verkligen!
SvaraRaderaTack Johanna!
RaderaJa, det var jobbigare än jag trodde, fast fint också, och jag tror han är glad att äntligen få vara hos mamma... <3
SvaraRaderaJättefint skrivet, Marie-Anne, och som alltid fina bilder... Man får lite ont i hjärtat..
/syster gittan
Ja - det var inte så lätt. Fast bra ändå på något sätt.............Jag tror som du - han saknade mamma alla dessa år!
RaderaJag fick ont i hjärtat när jag kom hem!
Väldigt fint!
SvaraRaderaTack Kikki!
Radera