Äntligen!

Så blev det då äntligen dags att resa, efter nästan 5 månaders väntan och en fruktansvärd vinter då jag hade velat vara björn - dvs. gått i ide!Det ÄR en lång resa, och att halvspringa mellan terminalerna på Arlanda medan högtalarna ropar ut ens namn och säger att man ska skynda sig är inte jättekul. Men jag hann med planet till Bangkok! Thai Airways var en ny och positiv erfarenhet. Oj vad gott om plats! Och maten - pork Massaman - var ätbar! När vi gick in för landning i Bangkok, blixtrade hela himlen, och efter landning kom åskskuren, eller snarare skyfallet. Vi som skulle till Phuket fick vänta en extra timma tills vädret lugnade sig något, men vad gjorde det? Jag har ju semester och all tid i världen!
En dryg timmas flygresa till Phuket, en spännande väntan på bagaget (väskan klarade också alla byten!) och sedan väntade Ging på mig för att köra mig "hem" till Malee Garden!Där väntade Britt-Marie och dessa fantastiska orkideér!



Det är nästan svårt att slita blicken från dem när man sitter där på balkongen i värmen (30 grader när jag kom) under fläkten och bara njuter av att vara framme! Britt-Marie blev lycklig över medhavda osthyvlar och - framför allt - dajm!
Jag blev lycklig av att få byta om till shorts, ta en snabb tur till affären och sedan slå mig ner på min balkong och njuta av värmen, ljuset, dofterna, ljuden och den första Singhan! Men jag insåg efter en stund att det nog var nödvändigt med ett par timmars vila om jag skulle kunna hålla mig vaken en stund på kvällen. Egentligen tänkte jag bara blunda lite..... Jag vaknade efter 2,5 timmar - tur att jag hade ställt larmet på mobilen!
Efter att ha vaknat till liv efter denna närmast medvetslösa sömn gjorde jag ett nytt försök att få igång datorn (Jag misslyckades totalt tidigare) och se på f..... jag klarade det! Vet inte vad jag gjorde men det funkar! Även en dataidiot kan ha sina ljusa stunder!
Stenbordets räkor i röd curry har jag längtat efter! Det visste Britt-Marie, så efter en öl på balkongen gick vi dit, där Ging redan satt och väntade. Och inte blev jag besviken! Det smakade lika fantastiskt som jag mindes det! Jag skulle nog kunna leva på räkor i röd curry många dagar, men det finns ju mycket annat gott.......
På Stenbordet satt vi länge och njöt och pratade, men när klockan började bli mycket och det såg ut som om gänget gärna ville stänga flyttade vi verksamheten till Familjehusets trädgård. Man behöver fläkt där sent på kvällen! Det är varmt, oavsett tid på dygnet! Men klaga på värmen - aldrig!
Mera öl och mera prat, men när klockan började närma sig midnatt kände jag att det var dags - mina batterier började ta slut.
Det är märkligt när man reser så här långt på så kort tid som det faktiskt ändå är - inte nog med att man plötsligt befinner sig i en annan världsdel med helt annat klimat och helt annan kultur - man har också plötsligt tappat bort en massa timmar och vet inte riktigt vilken dag det är. Eller natt! Kroppen hänger inte riktigt med själen, eller tvärtom.........
Nu är det i alla fall fredag morgon, eller rättare sagt förmiddag, här hos mig. (Jag fick kolla en extra gång.....) Jag har varit vaken sedan strax efter 7. Nog för att jag brukar vara morgontidig, men idag blev jag väckt av en felringning! Annars hade jag nog sovit en stund till. Sitter nu med frukostkaffet på min balkong och tittar på min thailändska näckros (Vattenhyacint heter den säger Britt-Marie!) som håller på att slå ut. Det gör den så snabbt att man ser det hända. Och när solen går ner slår den igen blommorna för natten! Idag blir det nog en "återupptäcka Ban Sayoarn"-dag! Här har hänt en del på 5 månader har jag förstått!
Ni som läser - jag blir väldigt glad för kommentarer! Det kan vara svårt att kommentera har jag hört, men man kan kommentera som "Anonym" och skriva sitt namn i kommentaren.
Nu ska jag gå ut och ha en underbar dag!

PS! För er som inte vet: Britt-Marie och Ging är mitt fantastiska värdpar på Malee Garden!