- Green Line tog vi oss idag. Då får man vandra längs Ledra Street ända fram till gränsen till den turkcypriotiska sidan av Cypern. För att passera gränsen går man först den här vägen genom ingenmansland fram till den turkcypriotiska sidan, där man får visa sitt pass och bli registrerad. När det är klart är man på den norra sidan av gränsen, eller Green Line som den kallas.
Här vimlar det av affärer på båda sidor av den smala gatan, och många kommer över hit för att handla - allt är tydligen billigare här än på den grekcypriotiska sidan. Busslaster av turister kommer hit, och de flesta verkar hålla sig på affärsgatan där det säljs massor av märkeskläder - kopior förvisso, men ändå........ Vi var inte intresserade av affärsgatan - vi ville se Old Lefkosia från andra hållet - på turksidan. Men hur vi än vandrade så stötte vi på patrull - bokstavligen, eftersom varje tvärgata vi försökte ta för att komma in på samma gata som vi vandrade på för en vecka sedan slutade med förbud. Förbud att passera, förbud att fotografera. Och där är bevakat, så det är ingen idé att försöka sig på någon överträdelse av de där förbuden! Den här gången skärpte jag mig och läste på skyltarna innan jag tog en bild......
Den gamla moskén.
Gamla murar.........
Här och där hade någon försökt göra det fint mitt i förfallet. För väldigt förfallet var det överallt, med ett och annat sällsynt upprustat hus. Och här bodde människor. Vi mötte dem hela tiden.
För en vecka sedan vandrade vi genom gamla Lefkosia på den grekcypriotiska sidan. Då tog jag en bild på de två minareterna med turkiska flaggor. Det gjorde jag idag också, fast från den turkcypriotiska sidan........
En del hus såg riktigt fina ut - ofta var det muséer eller andra minnesmärken.
Här bor man.....
......men inte här, tror jag.
Ett hus från medeltiden, i ganska bra skick verkade det som. Ytterligare ett muséum.....
Vackra vyer fanns det här också!
Aha - det är här alla duvorna samlas och vilar!
Vandringen fortsätter. Men nu har vi gett upp att hitta gatan vi letar efter - Ermou. Vi är på turksidan, och de grekiska gatunamnen är utbytta mot turkiska...... (Fast när vi kom tillbaka hem insåg vi att vi nog hade varit på rätt väg, men att det var stopp och förbjudet......)
Lite titthål in på gården........
Många lämnade sina hem när kriget utbröt 1974 och kom aldrig tillbaka. Den rostiga kedjan med hänglås tyder på att det här huset var ett av de som övergavs för 42 år sedan och har stått tomt sedan dess. Jag undrar vad som gömmer sig bakom den tillbommade ytterdörren.........
En gammal folkabubbla. Regskylten tyder på att den är från 70-talet......
En väldigt fin skola passerade vi. Bra - här finns många barn!
En affär skyltade med gamla foton - och här fastnade vi en stund!
Efter två timmars vandring i Old Lefkosia, på andra sidan Green Line, kände vi att det var nog - det är nedslående och sorgligt att se så många övergivna och förfallna hus, och att se människor leva nästan som i en bur, med muren mot ingenmansland som närmsta granne. Det är nog inte så lätt att leva här. Jag hoppas att förhandlingarna, som pågår just nu, kan leda till ett enat Cypern, utan murar, gränsposteringar och soldater med gevär överallt. Kanske vi får se längre fram i vår.
Berörda blev vi av den här upplevelsen..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar