Självplågeri

Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Idag var en sådan dag. 5.45 ringde klockan, 7.35 skulle vi åka till Stugan. Allt var packat och klart. Men så tittade jag ut.

Och så tittade jag en gång till. Och så kom Tommy upp och tittade, han också. Sedan tittade vi på klart.se och yr.no och sedan tittade vi på TV-vädret. Och sedan gav vi upp. Det snöade för fullt, och blåste ordentligt, och på TV varnade de. "Ta inte bilen om det inte är absolut nödvändigt"! Och det var det ju inte....... Fast det kändes lite tungt, faktiskt. Och jag förbannade - återigen - vintern, vinterhatare som jag är. Särskilt idag.

Konstigt att våra blommor kan trivas så bra som de gör, för så värst mycket ljus får de ju inte nuförtiden..........

Hade inte Tommy varit så envis så hade jag nog inte kommit utanför dörren idag. Men jag klädde på mig allt jag äger och har: Thermobyxor, dunjacka, vinterkängor med dubbla sockar i, halsduk, rånarluva och nya lovikkavantar. Och ändå frös jag! Ansiktet och händerna for illa (händerna p.g.a. att jag tog upp kameran i sådär 10 sekunder ibland - jag kanske måste sluta med det.......)

I pulkabacken var det full fart. Konstigt att inte ungarna fryser..........

Sex sju minusgrader och 12 - 13 sekundmeter, - vad blir det med den där avkylningseffekten tro? -48 grader kanske............ 

Vi kunde inte gå ända fram till strandstenarna - eller, kunde och kunde - då hade vi fått vada upp till låren i hopdriven snö. Det hade vi inte lust med, varken Tommy, Monica eller jag. Hundarna gjorde ett tappert försök, men de gav upp!

Så vi vände. Plågade. Självplågare är vad vi är..........Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag aldrig gått utanför dörren idag!

Olga var både tufsig, trött och sliten när vi kom tillbaka hem. Det var knappt att hon orkade tigga kakor ens..........

Där försvann den tisdagen i början av december. Jag hoppas verkligen att det inte kommer att fortsätta i den här stilen resten av månaden, för då är vårt planerade julfirande i Drömstugan i fara........