när dödsannonsen publiceras är ganska speciell. Det blir liksom väldigt verkligt. Ibland under den här tiden som har gått har jag nästan kunnat inbilla mig själv att allt är som vanligt, att min pappa fortfarande finns, och att jag inte får glömma att ringa på kvällen som jag brukar göra.
Men nu, när jag ser den i tidningen, vår dödsannons för pappa, så inser jag på riktigt att jag aldrig mer kommer att prata med honom i telefon, något som jag har gjort nästan dagligen i närmare fem år. Jag kommer inte heller att hälsa på honom i hans lägenhet i Ed dit han flyttade för 2,5 år sedan. Jag är så glad att han trivdes så bra där!
Under tiden har mitt barnbarn börjat sitt nya liv. Snart får jag träffa honom, och mina två andra barnbarn.
Så - om två veckor idag är det avslut........
Det blir sorgligt - och skönt.............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar