Separationsångest

Det är mycket nu! Drömstugan ska vila sådär 3 - 4 månader, och då krävs en del av oss. Allra först åkte vi ner till varvet för att titta till Skönheten. Hon såg ut att ha det bra, övertäckt för vintern.

Varvschefen har koll! Rätt presenning 

på rätt plats!

Och så var det masten. Den virade vi in med plast och silvertejp så att den ska klara vintern utan att fara illa. Lite lufthål här och där, förstås........

Och så där hemma i Drömstugan då! Några lökar satte jag ner i jorden intill hallonbuskarna - gammaldags doftande pingstliljor, de där som jag minns från min barndom. I mitt föräldrahem växte de i mängder! Nu ser jag dem sällan, alltför sällan, så jag blev riktigt glad när jag hittade en påse lökar på Maxi i Torslanda för ett tag sedan. Billiga var de också - halva priset! Tyvärr fanns det bara en påse med fyra lökar kvar. Eller - det kanske var lika bra. De ska ju få plats här också!

Ja, så har pallkragarna fått ett tjockt lager eklöv. Allt som inte ska vara ute är inplockat i förrådet. Ved har vi burit in så att vi ska ha torr, fin ved när vi kommer tillbaka någon gång i mars (?). Tvättmaskinen är tömd på vatten så att den inte fryser sönder när minusgraderna kryper inomhus. Resten får vi spara tills i morgon. För då ska vi åka hem igen.  Och vatten behöver vi fram tills dess, så det kan vi inte stänga av idag och koppla bort allt som ska kopplas bort. Men nu har vi drabbats av svår separationsångest. Ska vi verkligen lämna stugan? Nu? Det var så mysigt att komma hit igen, och tiden gick alldeles för fort. Vi kanske skulle åka hem ett par dagar och tillbaka igen? Men nej - nu får det nog vara bra för i år! Det är ju bara drygt tre veckor kvar innan vi åker på långresa. Och förresten är det mysigt på Rörö också........