Så var det dags! Den sedan ett bra tag tillbaka inplanerade resan till Trollhättan och Thailandskompisen Yvonne skulle äntligen bli av. Nu är det snart fyra år sedan vi träffades på Malee Garden, vi tre, och hade ett par fantastiskt roliga veckor tillsammans! Och en eller ett par träffar om året brukar vi lyckas få till efter det, ibland på Rörö, eller i Drömstugan, eller, som nu, i Trollhättan.
Yvonne har flyttat sedan sist, så det är tur att Monica har en pålitlig GPS i bilen. Det är bara att skriva in adressen så lotsar "Ingrid" oss rätt! Fast den här gången blev Ingrid alldeles stum ett tag. Monica var långt ifrån vägen! Hon var ute och körde över åkrarna i stället. Ja, det var i alla fall vad Ingrid trodde. Jag misstänker att GPS:en behöver uppdateras/uppgraderas eller något - vägen är ny nämligen. Det har inte Ingrid fattat - hon lotsade oss längs den gamla vägen..... Nåja - fram kom vi till slut i alla fall!
Jag undrar om det inte är roligast när vi träffas hos Yvonne - hon är fantastisk på att laga mat nämligen! Det är underbart att slå sig ner vid ett vackert dukat bord, smutta på ett gott italienskt vin och titta på när Yvonne jobbar i köket. Det är svårslaget!
Matbilder tog jag förstås. Men ingen blev lyckad. Illa. Men förrätten, parmaskinka med en ljuvlig balsamicosås levde vi på i ett par timmar innan vi fortsatte med varmrätten - pasta med bacon, gorgonzola och en suverän ärtpuré. Och långt om länge gav vi oss i kast med desserten (semifreddo med hallon) att dö för.......!
Yvonnes nya sambo sedan en vecka heter Busan, men gör inte skäl för sitt namn direkt. Hon håller som bäst på att finna sig tillrätta i sitt nya hem, men blir mer självsäker för varje dag som går. Idag kunde Yvonne lyfta upp henne i famnen för första gången, och senare på kvällen hoppade hon upp och lade sig tillrätta i mitt knä. Där låg hon länge, spinnande. Jag blev väldigt stolt över det förtroendet!
Små tänkvärdheter - och stora också för den delen - hittar man här och där hemma hos Yvonne......
I matlagningstagen..... Vi beundrar och tar bilder. En del bilder blir bra.
Andra blir mindre bra, men får vara med ändå, bara för att...... Monica låter inget gå till spillo, utan slickar noga skeden ren från balsamicosås.......
Eller hur?
Den här kvällen började väldigt tidigt och slutade väldigt sent! Tänk att närmare elva timmar bara kan försvinna så där.....
Och oj, vad vi hade roligt! Det blir alltid så när vi träffas - till slut har vi skrattat så mycket att magmusklerna protesterar! Det gjorde de den här gången också.....
Tack Yvonne för en fantastisk lördagseftermiddag -kväll och -natt! Nästa gång ses vi på Rörö. Men vi hörs av väldigt snart - eller hur......?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar