Så det kan bli.........

Tur var det att den där jobbnatten blev lugn, för framåt morgonen började jag få frossa och yrsel och insåg att jag nog var sjuk! Det var väl inte så himla roligt att ta sig hem i morgontrafiken - jag drog en lättnadens suck när jag äntligen var framme på Burö - ända tills jag insåg att framför mig i kön stod 6 jättelastbilar! Vid tanken på att inte komma med färjan blev jag gråtfärdig! Men på något sätt lyckades färjgubbarna trixa in mig. Tur att den lilla Gröna är så liten!

Det var bara att stupa i säng, konstatera att febern var på väg uppåt med fart, och försöka sova bort eländet. Och nog sov jag alltid. Och varje gång jag vaknade hade febern stigit ytterligare, huvudet sprängde, hela kroppen värkte och yrseln var inte att leka med! Det måste vara längesedan jag var sjuk sist, eller också har jag förträngt hur det känns........

Hela dagen gick i feberdimma mellan sömn och vakenhet. Och vi som skulle åka till Dalsland! Det var inte att tänka på. förstås.......

Klockan 5 på morgonen vaknade jag och febern var borta. Exakt ett dygn tog det min kropp att ta död på vad det nu var som hade drabbat mig!

Jag var till och med hungrig! 

På eftermiddagen tog jag en - långsam - promenad till affären, visserligen rätt matt och med något liknande träningsvärk i hela kroppen, med det kändes skönt med lite frisk luft. Det var riktigt fint höstväder, och på vägen hittade jag en drake som hade fastnat i ett träd - väldigt högt upp! Undrar om någon blev ledsen när hans/hennes drake inte gick att hämta ner?

Nu ligger jag i soffan, slumrar till då och då och håller tummarna för att jag ska vara fortsatt frisk så vi kan åka i morgon. För jag längtar tillbaka till Drömstugan.........