lördag 25 augusti 2012

Resa i resan


Så lämnar vi mysiga Vrakholmen och styr in i Dalslands kanal. En fantastisk morgon är det, sol och nästan helt vindstilla!


De trånga passagerna börjar direkt! Jag hade nästan glömt hur trångt det faktiskt är. Tur att det inte är jag som är skeppare.............


Och så blir det slalomresa mellan röda och gröna prickar! Märkligt nog fungerar GPSen fortfarande - vi trodde att kortet tog slut när vi lämnade Vänern. Men icke! Vi kan fortfarande köra efter utprickade linjer. Fast jag följer med i sjökortet............
Första slussen, i Köpmannebro, fixar vi utan problem. De två följande, i Upperud, likaså. Där har vi dessutom en lång och trevlig pratstund med slussvakten som egentligen är pensionär sedan länge, men som hoppar in då och då, nu när skolungdomarna inte är tillgängliga längre.


Strax efter 12 lägger vi till i Håverud där vi kommer att stanna två nätter eftersom slussarna inte är öppna i morgon, söndag. Men det gör inget - vi har ingen brådska, och Håverud är ett vackert ställe, väl värt att tillbringa tid i.


Men jag gillar inte att lägga till vid boj! Det är rätt bökigt och jobbigt, och här är dessutom väldigt strömt. Men - det går bra, och nu ligger vi där vi ligger tills på måndag morgon.


Glada i hågen går Johanna och jag iväg till den lilla minilivsaffären för att bunkra - matförrådet har krympt ordentligt! Men vi är inte lika glada när vi inser att de har stängt för säsongen! Så vad gör vi nu?


Vi går ner till turistbyrån och hör oss för om förbindelser till närmaste större samhälle - Mellerud. Jo, det går ett tåg, eller rättare sagt rälsbuss, om en liten stund. Sagt och gjort - den tar vi! Men vi får nog vänta flera timmar på att komma tillbaka till Håverud igen, för inte hinner vi väl ta oss upp till Melleruds cenrtum, handla, och hinna tillbaka tll stationen igen på en halvtimma?


Resan i sig är ett äventyr - titta bara på den här skylten! Fast vi har lite problem med att räkna ut vilket håll tåget kommer ifrån. Till slut kommer vi fram till vilket håll det måste vara. Och givetvis är det fel! Tur att vi hör tåget på långt håll så vi hinner vända skylten!
Och inte hann vi väl tillbaka med vändande tåg? Jo, det gjorde vi faktiskt. Och för det borde vi ha guldmedalj!
Så - en efterlängtad och välbehövlig dusch innan thaimat till middag!


Och äntligen har jag lite lästid................

1 kommentar:

  1. Sysslolösa är ni inte förstår jag - lite bökigt dock att behöva ta tåget till matbutiken!

    SvaraRadera