måndag 17 oktober 2016

En mil! (Minst.....)


Efter en småregnig morgon bestämde vi oss för en promenad. Man kan ju inte sitta inne hela dagen - frisk luft och motion ska det vara! Men det skulle visa sig så småningom att det blev lite väl mycket av både luft och motion idag.........


Vi tar väl samma runda som sist.......


Nu har löven börjat falla på allvar,



den stora lönnen vid Sjömagasinet är fortfarande vacker, men under trädet samlas lövdrivorna snabbt.


Det gick en stig upp över berget som verkade vara en genväg till andra sidan. Vi provade den. Det gick inget bra. Stigen försvann, och i stället hamnade vi på diverse små djurstigar. Lika bra att vända om innan vi lyckas tappa bort oss alldeles!


Men vackert var det däruppe!


En saltsten till älgarna. Älgjakten avslutades här igår, och den hade visst gått bra. För jägarna alltså - inte för älgarna!


Så var vi tillbaka på den riktiga vägen igen, och efter en liten paus efter Smalsundet fortsatte vi. Man ska kunna gå längs med vattnet hela vägen till Poserud, där det firades dalsländskt bröllop för några år sedan. Vi trodde väl inte att det var så långt att gå.......


Vägen blev snart till en stig, som smalnade av mer och mer. På sina ställen försvann den där stigen. Då fick man backa tillbaka en liten bit för att komma på rätt spår igen! Tur att vi hade vattenbrynet att följa!


Det tog tid, och det var jobbigt, och vi blev blöta, särskilt Tommy som hade joggingskor. Själv klarade jag mig bättre - stövlar är bäst i skogen! Och aldrig kom vi fram! Vi trodde att det inte var så värst långt till Poserud den här vägen, men det var det.......


Till slut var vi äntligen framme!


Där tog vi rast en stund, och där ångrade vi verkligen att vi inte hade tagit med oss fika! Eller åtminstone en flaska vatten.........


Men promenaden var inte över ännu. Vi skulle ta oss upp till Lennartsforsvägen också. Ja - upp. Det var uppförsbacke hela vägen. Och det var väldigt mycket längre än vi mindes att det hade varit sist vi var där. Fast då åkte vi bil förstås.....


Nåja - till slut kom vi i alla fram till Lennartsforsvägen. Den var väldigt stenig. Och vi hade redan ont i fötterna. Och den var rätt lång, den vägen också. Men skulpturer ser man både här och där, särskilt här, vid infarten till Bränneriet!


Äntligen - nästan hemma! Och javisst ja - vi har ju faktiskt varit inne i Värmland och vandrat. Men nu är vi tillbaka i Dalsland igen,


och den höga bron över Dalslands kanal! Då är vi alldeles strax hemma!

Den där promenaden blev en dryg mil skulle jag tro, kanske mer till och med efter våra extra utvikningar. Och 3,5 timmar tog den. Nu har vi ont i benen och är rätt slut. Undrar om vi kommer ur sängen i morgon?




2 kommentarer:

  1. Oj.vilken promenad tur ni inte gick vilse! Kram reidun!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Reidun - det var rätt nära där ett tag........ Kram tillbaka!

      Radera