Att man aldrig lär sig!

Stranden igår satte sina spår. Det är konstigt att man kan glömma bort hur stark solen är, och hur fort det går att bränna sig. Vi tyckte att vi var i skuggan hela tiden, ordentligt insmorda, men så ska man ju bada då, både länge och väl. Och flyta på rygg som en kork. (Det vill säga - alla utom jag flyter som korkar - jag sjunker som en sten med rumpan först! Jag förstår inte varför.......) Och så står man där i strandkanten en stund, torkar lite och tittar på båtar och folk........

Och på kvällen ser man ut som en stoppsignal! Själv klarade jag mig bra, men Tommy hade mild solfrossa hela dagen idag och tillbringade dagen i "kylrummet" - alltså sovrummet med AC. Tur att det finns TV här. Och så kan man ju alltid sova en stund........

Jag satt på balkongen länge, men tog en sväng på eftermiddagen. Ungarna på gatan verkade ha en skön söndag - de cyklade och lekte,

och lilla grannkillen tog ett söndagsbad i en balja på gatan.

Den första boken blev utläst ." Delhis vackraste händer" av Mikael Bergstrand. Den rekommenderar jag verkligen! Rolig, härlig bok! Läs!

Mat måste man ju ha. Men när vi kom fram till restaurangen kom en ambulans med blåljus och sirener och stannade precis utanför. Moppeolycka - igen! Men tjejen som fick åka iväg med ambulansen levde i alla fall - hoppas att allt gick bra!

Ju mer och längre jag är här, desto mer säker blir jag på att vi inte ska hyra moppe och köra. Det spelar ingen roll hur försiktig man är så länge man är omgiven av en massa som inte är det! Och oj så oskyddad man är! Nej - det får definitivt vara för vår del.............