söndag 5 februari 2012

Leva livet.........


........medan man har det - det är väl en bra sammanfattning av den här dagen! Monica bjöd mig på middag och teater i stan. (TACK Monica!) Vi skulle se Magnus Härenstams enmansshow på Lisebergsteatern.


Att åka från Rörö till Göteborg för middag och teater är ett litet projekt i sig - det tar 9 timmar innan man är hemma igen. Och en strålande vacker vintereftermiddag var det när vi lämnade Rörö. Isen har börjat lägga sig alltmer, och isflaken skrapar olycksbådande mot färjan. 



Monica hade beställt bord på en liten, mysig restaurang alldeles i närheten av teatern, med fantastiskt god mat i trevlig och lugn miljö med soft musik - så soft att man faktiskt till och med kunde prata med varandra!


En kort promenad var det till teatern, men ack så kall! Hur kan det vara så mycket kallare i stan än hemma?
I teaterfoajen rådde en förväntansfull stämning, och människor minglade med ett glas vin i handen i väntan på att föreställningen skulle börja. 
Och nog hade man förväntningar på denne entertainer! Och nog uppfylldes de förväntningarna - med råge! Tänk att i två timmar skratta så tårarna rinner - det händer allför sällan! Den gråhåriga (mest!) publiken gungade av skratt och igenkännande applåder! 


På väg hem, uppfyllda av kvällens upplevelser, blev vi påminda om hur fort livet kan förändras. Ambulanstransport till Rörö - det känns varje gång det händer som om man slutar andas en stund. Tankarna går direkt till de nära och kära - är de OK? 
I slutet av föreställningen sade Magnus Härenstam ungefär: "Du har ett liv kvar framåt, och du vet inte när det ska ta slut, så lev livet nu!"
Det ska jag försöka göra.

Idag på morgonen blev jag påmind igen då jag läste ett blogginlägg som Susanna i Bangkok skrivit.

Ångra inte det du har gjort i livet, och se till att förverkliga dina drömmar, så att du inte ångrar det du inte gjorde............






4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  2. Vilket fint inlägg!

    Och vilken fin stund ni fick tillsammans du och Monica!

    Och du det känns som om det väl tangerar mitt inlägg som jag pres la ut!

    Kram Ingela

    SvaraRadera
  3. sådana påminelser behöver man då och då....att leva som var dag var den sista.
    hoppas vi kan ge er några glada skratt här i Bangkok också....ses snart.

    SvaraRadera