Ett stort steg

framåt! Idag kom den, kallelsen till inskrivning för operation! Det är mycket som ska göras och gås igenom innan det är dags, och fyra timmar ska jag tillbringa på olika "stationer" på sjukhuset i Uddevalla den 20 mars.

Och oj så mycket papper som ska gås igenom, fyllas i och skickas tillbaka alternativt tas med inskrivningsdagen! Men - nu är det på gång - äntligen!

 

Kämpa på.....

Jag kämpar på och försöker gå en runda varje dag. Ja, i alla fall nästan varje dag. I väntan på det där brevet. Eller ännu hellre telefonsamtalet - från Uddevalla sjukhus.

Ibland är det riktigt skönt, och riktigt vackert.

Och ljuset börjar komma tillbaka, sakta men säkert!

Vissa dagar är bättre än andra. När man får varsin hembakad semla av grannen är det en riktigt bra dag....... Så himla goda var de!

Lille Miss har blivit en riktig innekatt den här vintern. Ibland går han ut en sväng, men oftast håller han sig på balkongen där han ligger och spanar på småfåglarna, men för det mesta håller han sig på insidan. Man kan klättra i bokhyllan.........

.......och så kan man balansera på klösträdet

och jaga den där leksaksmusen som hänger där!

Store Miss går ut varje morgon och är borta hela dagen. Men på kvällen kommer han in och äter och umgås med oss en stund innan han slår sig till ro i gästrummet. Fast när klockan närmar sig 22 vet han att matte är på väg i säng, så då kommer han direkt och lägger sig i fotändan och myser. När husse lägger sig en stund senare ska han ha en hel massa kel innan han vandrar tillbaka till gästrummet och sin egen sovplats.

Så har det varit Alla Hjärtans Dag. Den firar inte vi sådär särskilt mycket. Fast affärens rosenbuketter kunde jag inte motstå förstås. Nu har den glatt oss i över en vecka!

Den där hjärtedagen kan man väl fira varje dag tycker jag......

 

 

 

 

Lycklig!

Ibland behövs det inte mycket. Ibland kan man bli väldigt lycklig  för det lilla. Som till exempel en dag med sol, och en därpå följande vacker solnedgång.

Dagen efter. Lite mindre sol, men en desto mer fantastisk solnedgång!

Vi är totalt svältfödda på sol den här hemska januarimånaden, så mycket är klart! Men nu är den tack och lov nästan över - bara ett par dagar kvar till februari. Den kan i och för sig

 vara rätt hemsk, den månaden också, men den är i alla fall kortare. Och sedan är det mars. Då är det vår. Det har jag bestämt.

 

Busväder och väntan

är det mest hela tiden tycker jag. Jag vet inte hur många gånger jag har skottat balkongen den här vintern. Det är några stycken i alla fall. Och dagen efter har resten tinat bort, så det var rätt onödigt arbete! Hade jag struntat i det så hade det försvunnit av sig själv. Men det kan man ju aldrig veta förstås - bäst att skotta!

Det är inte så mycket man kan göra vid den här tiden på året. Vi försöker ta en promenad varje dag om det är möjligt. Ibland är det inte möjligt alls. Då är det bara att stanna inne och bita ihop och hoppas på bättre tider! Har man tur är det något trevligt att se på TV - handbolls-VM till exempel.

Ibland blir man glad! 

Elen är svindyr fortfarande. Vi har - eller i alla fall hade - rätt mycket ved när vi flyttade tillbaka hit i augusti. Nu har vi inte jättemycket kvar. Det är bara att hoppas på mildväder - alltid sparar vi några kronor!

Så himla trist den ser ut, vår utsikt! Men det blir väl bättre förhoppningsvis. Lite ljusare blir det för varje dag i alla fall, fast än är det långt till våren. 

En del familjemedlemmar ägnar både dagar och nätter åt att sova. Hur kan man

sova 20 timmar/dygn? Vår Lille Miss fixar det utan vidare i alla fall!

Och så var det ju det där med operation...... Nåja - det går framåt lite i alla fall. På tisdag ska jag till Uddevalla och röntgas.........

 

Gott Nytt År!

Nyårsafton startade bra. Eller - bra och bra - det blåste nästan stormvindar. Men 7 plusgrader är inte illa en sådan här dag, så vi tog varsin promenad, jag till affären och Tommy en sväng till skogen. När vi kom tillbaka försvann strömmen. Det är tredje gången på kort tid, och nyårsafton känns väl inte som bästa dagen att vara strömlös. Dessutom var det tydligen ett rätt allvarligt fel som skulle ta tid att fixa. Fast som tur var blev det ljust igen efter sådär 4 timmar! Det tackar vi för, för nyårsmaten krävde ström! Ska det fortsätta, det här med strömavbrott, så får vi nog börja fundera på någon annan värmekälla att laga mat på. Frysa behöver vi i alla fall inte göra, i alla fall inte så länge veden räcker, för kaminen värmer bra!

Så blev det i alla fall nyårsmiddag till slut, om än något senare än planerat. Nu är det bara tre timmar kvar tills det nya året är här, och förhoppningsvis orkar vi hela vägen utan att somna i soffan. Vi ska ju äta jordgubbar och dricka champagne klockan 24.00!

Till er alla: 

GOTT NYTT ÅR!

 

Jobbigt!

Det är vinter på gång. Ena dagen är det grått och alldeles vindstilla.

Nästa dag är vi helt inbäddade i snö! Som tur är försvann den ganska snabbt den här gången. Men det är väl bara början är jag rädd - det lär väl komma mer vad det lider. Och inte tycker jag att det är det minsta trevligt. Och nog hade jag velat vara på ett varmare ställe nu. Vid den här tiden brukar vi ju bara ha ett par veckors nedräkning kvar innan det är dags att förflytta sig söderut - mycket längre söderut! Så lär det inte bli den här vintern. Jag har ju operation på gång, fast när den blir av är fortfarande skrivet i stjärnorna. Det är jobbigt att vänta. Och inte blir det mindre jobbigt av att jag är tvungen att sluta röka - jag som har varit en inbiten rökare i över 50 år! Men det var bara att bita ihop när jag fick beskedet: Rökstopp gäller 6 veckor innan och 6 veckor efter operation! Jaha - det var bara att bestämma dag och ladda upp med diverse hjälpmedel (plåster och sugtabletter) och ta tjuren vid hornen! 

Nu har det snart gått 4 veckor, och det har varit en liten pärs. Eller förresten har det varit en rätt stor pärs. Vissa dagar känns bedrövliga. Andra dag tänker jag knappt på det ens. Men de jobbiga dagarna är det bara att aktivera sig så mycket det nu är möjligt. Promenader? Ja - kortare sådana, eftersom höfterna sätter käppar i hjulen. 

Eller så får man sysselsätta sig inomhus. Man kan baka till exempel. Det är inte min starka sida, men det är något att sätta händerna i om man säger så. Och det blev faktiskt rätt gott bröd! 

Sticka. Inte heller min starka sida. Läsa, och lyssna på ljudböcker. Sova extra mycket. 

Om knappt två veckor ska jag ha en ny kontakt med ortopeden - då får vi se vad jag får för besked!

Att sluta röka är jobbigt, men det går om man är tillräckligt enveten. Tror jag i alla fall....... Just nu är jag i alla fall rätt stolt över mig själv!

Så kom första advent som en paus i det kompakta mörkret.

Glögg och pepparkakor tröstar rätt bra, i alla fall en stund.......

 

Till slut

så kom det där samtalet jag väntat på i 4,5 månader. Dagen efter kom kallelsen i brevlådan. 4 dagar senare skulle jag vara på ortopedmottagningen i Uddevalla.

Tur att det gick så fort från kallelse till besök, för det var aningen nervöst några dagar. Vad skulle läkaren säga? Hon undersökte mig och konstaterade att det var hög tid för operation av höger höft. Men det var också hög tid för operation av vänster höft, vilket jag själv har misstänkt ett tag nu...... Hon föreslog att båda höfterna skulle opereras samtidigt! Det brukar gå bra sa hon - lite jobbigare i början förstås, men fördelen är ju att man blir OK igen snabbare! Fast jag fick förstås lite panik. Hur ska jag klara det? Men det är mitt beslut, och det beslutet har jag lite tid på mig att fatta......

Så nu funderar jag. Och funderar. Och funderar igen.......