Denne lille Miss! Hela tiden hittar han nya ställen att sova på. Plötsligt är han försvunnen. Vi vet att han är inne, men han finns ingenstans. Den här gången hittade vi honom bakom kaminen. Där är väl varmt, trångt och skönt.......
Trots småregn hade vi viktiga saker att göra vid stugan. Slanorna får stå här vid granen - där kan de stå i åratal utan att ruttna och bli förstörda. Det var Tommys jobb.
Här är mitt jobb - hönshuset måste städas. Ett par av hönorna ruggar just nu, så det finns hur mycket fjädrar som helst därinne. Ja - och så den vanliga hönsskiten förstås, men den mockar jag ju ut mest varje dag, så det är inte så mycket av den varan! Före städning
och efter städning! Då är jag rätt nöjd. Det är inte hönorna - de avskyr när det är nystädat och får nästan puttas in. Nä - det ska vara som vanligt - ju skitigare desto bättre!
Medan vi sysslade med respektive jobb gick hönsen runt i trädgården, nöjda och glada att få komma ut. Men det hade en duvhök kollat in, så han gjorde en störtdykning mot hönsen som skrek i högan sky! Som tur var så var Tommy i närheten och kunde skrämma bort inkräktaren innan han hann ta livet av någon av hönorna. Men nog blev de rädda alltid. Fjädrarna rök, och två försvann under granhäcken. De andra två försvann någon annanstans, och det tog ett bra tag innan vi hittade dem gömda under en gran på baksidan uthuset. Inte ens majs, som de annars aldrig kan motstå, lyckades locka fram dem. Det tog oss säkert ett par timmar innan vi hade väckt dem ur chocken och fått in dem en hönsgården igen. Väl där rusade de raka vägen in i hönshuset utan att ens reagera på att där var nystädat!
Idag när vi öppnade luckan för att släppa ut gänget tvärvägrade de. De har häckat inne i hönshuset hela dagen. Chocken sitter nog i några dagar........
Vi vaknade till 8 plusgrader och gråväder, precis som vanligt. Efter ett par timmar hade temperaturen rasat till en ynka plusgrad, och snön vräkte ner, och nordanvinden ylade i skorstenen.
Det höll på en timma. Sedan slutade det snöa och solen kom fram, sakta men säkert. Vinden lade sig, och jag, som skulle till tandläkaren i Bengtsfors kunde andas ut - jag kör inte i snöyra om jag kan undvika det!
Vår infart till stugan ser inte rolig ut alls. Det är den inte heller. Varje gång jag ska in eller ut är jag rädd att fastna i leran! Det är hög tid att göra något åt det, men det får kanske vänta till våren......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar