24 februari 2022

Ett tag nu har jag varit orolig. Ska han verkligen göra allvar av sina hotelser att invadera Ukraina, galningen där österut? Men nej - det kan väl ändå inte hända! Fast det gjorde det. Nu känner man sig förflyttad bortåt 100 år tillbaka i tiden. Krig? Ja - storskaligt krig. Oron förbyts. Nu är jag frustrerad, förbannad och alldeles rasande! Dessutom otroligt ledsen när jag ser bilder och hör berättelser om hur folket i Ukraina har det just nu. Det gör otroligt ont i hjärtat att se alla människor som flyr, väntar vid polska gränsen och inte kommer vidare, och som dessutom får ta farväl av de män som ska stanna kvar och försvara sitt land. På sin tron sitter Putin och fortsätter hota, och fortsätter bomba och döda, och anser att Ukraina ska ge upp. Men det gör de inte - inte i första taget i alla fall. Trots att det kommer att kosta mycket elände och många människoliv kämpar de vidare. Enda trösten i det här eländet är att i stort sett hela världen fördömer Putin och hans handlingar. Hoppas bara att alla sanktioner kan stoppa eller i alla fall hejda galningen! Men det känns väl tveksamt....... 

Hur det här ska sluta vet ingen  - man kan bara hoppas på det bästa. Men nog känns det illa just nu. Väldigt illa.

Krig i Europa? Det känns helt overkligt..........

 

Man ska inte ropa hej

förrän man är över bäcken heter det visst. Jag ropade kanske hej lite för tidigt sist. Just när jag trodde att jag var nästan frisk så hittade det lömska viruset på att slå till mig igen. Inte så allvarligt kanske - feber slapp jag i alla fall. Men hostan var grymt jobbig, höll mig vaken på nätterna och saboterade mina dagar. Huvudet var tilltäppt och kändes alldeles för trångt. ( Lycka är nässpray - helt klart!)

Tur att vi har ett extra sovrum - att hosta sig igenom nätterna gör ingen glad, varken den som hostar eller den som ligger bredvid och måste lyssna på eländet!

Det blir tidiga morgnar när man har hostat större delen av natten (i alla fall känns det så!)  - då kan man lika gärna gå upp och titta på soluppgången och tycka att det är skönt att det äntligen är nästan dag......

Det är lika bra att hålla sig på altanen i skuggan. Man kan alltid fördriva lite tid med att titta på jobbarna som renoverar ett av grannhusen. Och så kan man förstås lyssna på ljudböcker. (Jag har lyssnat på ganska många vid det här laget!) Och så behöver man sova middag en stund. Och försöka få i sig lite mat. Det blir väldigt mycket frukt och grönsaker!

Tommy har tack och lov mått bättre och frisknat till fortare än jag. Han har sluppit hostan - i alla fall än så länge. Alltså har han orkat ta en promenad då och då........

Men nu så! I natt sov jag utan att väckas av en enda hostattack! Nu har det kanske vänt i alla fall, efter två veckors sjukdom. Fast jag ska inte klaga - det kunde ha varit värre, mycket värre!

Mitt i alltihop försvann vårt internet, vilket också innebar att vi inte kunde se på TV på kvällarna som vanligt. Tja - spansk TV kunde vi ju se, men lite svårt är det med språket......

Det visade sig att det skulle bytas till fiber, och efter några dagar med många telefonsamtal från Sverige till Spanien fick vi till slut tillbaka vårt internet! 

Nu hoppas vi att resten av tillfrisknandet går fort och att det inte blir några fler bakslag för någon av oss - nu räcker det! Vi längtar efter att kunna gå och äta på uteservering och vandra på stranden och sitta i solen.......

Inte ens vi!

Så har vi haft några alldeles ljuvliga dagar igen! En långpromenad på onsdagen, ja, inte till marknaden, för dit blev det buss, 

och inne på marknaden var vi inte, utan vi studerade det hela från utsidan på behörigt avstånd, precis som förra gången.

Ganska lugnt på den numera väldigt vidsträckta marknaden!

Hemvägen däremot vandrade vi längs stranden i ett ljuvligt sommarväder!

Inte ett moln på himlen, och nästan ingen vind alls. Bättre än så kan det inte bli! Fast lite långt blev det för min del - min höft bråkar alldeles väldigt mycket efter långpromenader.......

I fredags kände jag mig rätt skum. Förkyld? Skrovlig i halsen, täppt i näsan, ögon som rinner och gör ont! Lite feber. Jaha ja. Inte ens vi som hela tiden har varit superförsiktiga och nästan aldrig kommer i närheten av andra människor går fria från det eländes viruset! Apoteket har test, så det tog jag  - man vill ju gärna veta..... Det var väl så positivt det kunde vara. Jaha - så har man covid 19 då. Varifrån jag har fått det går inte ens att gissa, men eftersom det är luftburet så kan det ha kommit varsomhelst ifrån. Nåja - jag har kommit väldigt lindrigt undan - det har varit som en lindrig förkylning utan nämnvärd feber och utan sängläge. Nu är det dag 4, och jag känner mig nästan helt frisk. Det enda problemet är en extrem trötthet. Men det är ju ganska lätt att åtgärda - ett par timmars sömn på eftermiddagen gör underverk och gör att jag orkar hålla mig vaken på kvällen, i alla fall fram till 22-tiden. Sedan sover jag sött!

Att Tommy skulle klara sig var väl rätt otroligt. Mycket riktigt - idag vaknade han med skrovlig hals, täppt i näsan och rinnande ögon. Nu hoppas vi bara att han kommer undan lika lindrigt som jag tycks ha gjort!

Det verkar som om ingen kommer undan, oavsett var man befinner sig och hur försiktig man än är! Men vi är glada att vi är trippelvaccinerade och att vi förhoppningsvis frisknar till relativt snabbt. Under tiden tar vi det lugnt här på vår altan där årets första utslagna mimosakvistar förgyller tillvaron......