Ao Sane och Laem Promthep

Så var det då dags för Ao Sane - ett återseende för mig och första besöket för Monica. I maj, under lågsäsong, var Ao Sane tyst och stilla, högvattnet gick långt upp på stranden och jag var helt ensam där sista gången jag åkte dit. Jag anade väl att det inte skulle vara så nu..........

Ao Sane 19 maj 2010...........

.............och Ao Sane 28 februari 2011. Samma sten, samma jag (nästan - 9 månader äldre bara!) Lite skillnad.................

Ao Sane är en underbar liten strand! Kameran blir nästan överhettad..........Här låg mycket båtar ute på redden idag, och mängder av små gummibåtar gick fram och tillbaka mellan dem och stranden med folk och stora påsar och kartonger med  - troligen - påfyllning av mat och dryck och andra nödvändigheter. Men man behöver inte trängas på stranden direkt - det var gott om plats för alla ........

Ungar och hundar hade kul i strandkanten!

Stekt ris på strandrestaurangen - och där blev vi sittande ett tag och njöt av utsikten ända tills klockan blev mycket och det var dags att gå upp till vägen och möta Odd.

Och knappt hade vi hunnit hem igen förrän det var dags för nästa aktivitet: Grannen Yvonne skickade ett SMS: Ska vi sticka till Promthep? Och det var klart att vi skulle! Så det var bara att ringa Odd, som just hade släppt av oss, och be honom hämta oss igen en stund senare!

Laem Promthep - där har jag aldrig varit! Av någon outgrundlig anledning. För det lär ju vara Södra Phukets utsiktsplats nummer 1. Och det är inte svårt att förstå när man kommer upp dit! Vi var ganska tidiga och var på plats redan vid 17 - tiden - det gäller att få ett bra bord! Och när solen har börjat sjunka i havet så går det fort! Inte blinka - då kan man missa något - en fantastisk bild till exempel!

Men nu hann vi få hur många fantastiska bilder som helst! Och jag som har så svårt att kasta bilder......!

Medan solen gick ner i havet tog Yvonne en snabb koll på brudparet som just hade  gift sig och nu poserade för fotografen. Lite senare tände de och skickade upp en khom loy - en ljuslykta, som efter en darrig start äntligen lyckades ta sig upp och lysa upp natthimlen en stund innan den försvann.

Fortfarande på väg ner..........

.......och nere - och himlen får nästan osannolika färger!

Och så kan man börja ägna sig åt maten.....som var alldeles utmärkt! Fast min var nästan väl spicy, t.o.m. för mig som gillar det!

Kvällen avslutades på vår balkong över ett glas vitt - igen - och en massa skratt och  planering inför morgondagen - vi får väl se om den planeringen håller.........

Spännande............