söndag 27 december 2020

Strålande jul!


Alldeles lagom till julafton blev det omslag i vädret - från grått, milt och regn till några minusgrader och soool!


Vår julhelg blev en lugn historia. Bara vi två. Glögg och pepparkakor och Kalle Anka på TV innan
det var dags för


Julbord! Ett litet sådant, alldeles lagom till oss! 

Barn och barnbarn fick vi önska God jul via telefon. Tur att man ändå kan få lite bilder så vi får se hur de har det! Tack Annelie, Fredrik, Johanna och Micke!


Julaftonsmorgon hade tomten redan varit och lämnat ett paket. Då blir man så här glad!


I väntan på tomten - Zion, Leo och Vilgot.


Han kom till slut! Fast just denna bilden är från förra julen - i år fick tomten stanna på utsidan (ja, på grund av viruset förstås!). Men samma tomte är det!


Idun väntade också på tomten,


 och visst kom han till henne också! Fast det var visst en annan tomte. Nåja, det är tur att det finns flera - det är svårt att vara på alla ställen samtidigt!


Rimfrostvackert även på juldagen.


En promenad blev det för min del. Skuggorna är väldigt långa vid den här tiden på året.....


En välklädd utegran hos grannarna på andra sidan sjön.


En riktigt lugn och fin julhelg fick vi, och det fick barn och barnbarn också där de var. Tänk om vi kunde fira julafton tillsammans allihop nästa år? För vid det laget ska vi väl ändå vara virusfria!












 

måndag 21 december 2020

Vad månde bliva.......

 

 

av den här unge mannen? Zion, 7 år och yngsta barnbarnet, började i musikskola i höstas. I popskolan får man prova på lite av varje, och Zion verkade fastna för piano och sång. Veckan som gick var det dags för eleverna att visa upp sig under ett antal konserter - digitala sådana förstås i dessa tider........

Jag filmade uppträdandet (från datorn!) men att lägga ut det på bloggen kunde jag glömma - för stor fil sa Blogger. Nåja - det hamnade på FB, och jag har det i gott förvar bland mina bilder och filmer! För nog är det värt att spara - han var så himla duktig, Zion! 



Dags att börja julstöka lite, nu när man ändå måste vara hemma på jul. Hade det inte varit för viruseländet hade vi nog varit på varmare breddgrader vid det här laget. Fast kanske inte förresten - vi väntar ju på besked om operation också.


Men det lär vi nog få vänta på, men tanke på hur viruset har tagit fart igen. Alla operationer som inte är absolut nödvändiga lär få stå tillbaka......
Under väntetiden får vi väl fira en lugn och fridfull jul här hemma, bara vi två. Barn och barnbarn får vi låta bli att träffa tills vidare. Men idag blev vaccinet godkänt, så kanske, kanske man kan leva lite friare snart!


Fjärde advent. Fyra dagar kvar till julafton.



Dagens jobb: Stänga av vattnet i stugan för vintern. Och täcka rosorna. Och vittja musfällorna i uthuset (bara två som hade fått sätta livet till). Allt är surt och blött, och infarten är en enda stor lerpöl! Det är inte särskilt inbjudande här nu kan jag säga.......

Men det kommer bättre tider! Idag, 11.02. inföll vintersolståndet, och nu vänder det äntligen! Det blir ljusare för varje dag, även om det inte lär märkas särkilt mycket på ett tag. Men bara att veta att det har vänt känns väldigt, väldigt skönt! Nu hoppas vi bara på en vändning åt rätt håll när det gäller virussmittan också........










söndag 13 december 2020

Vatten. Och mera vatten.


Så fick vi på vinterdäcken! Inte för att det har varit varken snö eller halt än så länge, men man vet aldrig...... Och den här veckan har vi tillbringat många timmar i bilen - Uddevalla sjukhus, flera vändor till Bengtsfors och vårdcentralen (nu är artrosskolan avslutad!) och så en tur till NÄL i Trollhättan. Nu måste väl Tommy vara klar med alla undersökningar innan han förhoppningsvis får en kallelse till höftledsoperation! Bara inte det eländes viruset sätter käppar i hjulet nu - många operationer ställs ju in får vi höra på nyheterna varje dag......... Själv kämpar jag på med mitt träningsprogram och försöker ta mig ut och gå trots att varken kropp eller själ vill ut i 2 plusgrader och ständigt duggregn, för att inte tala om allt det gråa! Någon solglimt har vi inte sett till på flera veckor. Nej, man skulle bott på Gotland - där har de haft 4,5 soltimmar i december hörde jag!


Vatten har vi gott om! Det är dyngsurt överallt, och just när jag kom ut igår började det spöregna - igen! Jag hann bli rätt blöt under den där tvåkilometerspromenaden......





Vattnet är påsläppt och strömmar friskt, så det är nog rätt högt vattenstånd i sjöarna norrut!


Sjömagasinet ligger öde, och badtunnan ser rätt malplacerad ut just nu......



Utsikten från bron över Dalslands Kanal norrut


och söderut! Den utsikten är nästan värd en genomblöt promenad!

Rätt nöjd med mig själv var jag när jag kom hem. Blöt men nöjd! Som belöning blev det årets första glögg med pepparkakor och ädelost.......








 

måndag 7 december 2020

Vill inte!


Jo . det här vill jag. Artrosskolan måste jag gå på. Första träffen, fyra artosdrabbade fick en hel massa information. Andra träffen denna veckan - då ska vi prata om träning bland annat. Tränar gör jag troget varje dag. 8 olika träningsmoment har jag just nu, och det går ganska bra, Ibland gör det ont förstås, men det är bara att bita ihop och fortsätta.


Men det där med att gå ut och gå, det tar emot alldeles väldigt mycket! Jag hatar gråväder, dimma och duggregn! Det gör våra missar också. Store Miss går ut ändå, men Lille Miss får vi hjälpa. Vi får alltså lyfta ut honom! Jag skulle behöva någon som lyfte ut mig också tror jag.....


Det är väldigt mycket mysigare att hjälpa till med disken.......

 

måndag 30 november 2020

Och inte får man kramas........


Nu har vi haft några dagar med kyligt väder - minusgrader både natt och dag faktiskt. Så kyligt att utekranen frös innan vi hann stänga av vattnet i stugan. Så nu är det dags - hönorna får flytta till sitt vinterhem!


Nog är det vackert med all rimfrost! Och får man dessutom se en glimt av solen så ser det riktigt trevligt ut. Mindre roligt är det att mörkret kommer tidigare för varje dag. Inte är det ljust många timmar, och det är flera veckor kvar innan det vänder. Det känns som om dagen knappt hinner börja innan det är kväll igen!


Det gäller att mota bort så mycket mörker man bara kan! Alltså kom alla adventsstakar och ljusslingor fram efter torsdagsstädningen, och nu lyser det fint i alla fönster och på balkongen! Dörrkransen lyser visserligen inte, men den är fin ändå!


Eter en tidig första adventsmorgon med första ljuset tänt vid frukosten kom vi iväg efter att ta hämtat hönorna i hönshuset innan de ens hunnit vakna. Det var bra det, för innan de hann fatta något blev de nedlyfta från sin sovpinne och placerades i flyttkartong för transport till Kvarnbolet!

Efter drygt tre timmar var vi framme. Och inte får man kramas..... Och fika får man göra utomhus. Och inte är det enkelt att förklara varför för 4-åringen!
Sååå less på virus och restriktioner!


Fast Idun var glad att se oss i alla fall! Vi får nöja oss med det så länge. Och gissa vilka som står först i kön när vaccinet är klart och på plats!




En fika vid en värmande brasa och en pratstund blev det innan vi efter någon timma var tvungna att åka de 25 milen tillbaka igen.


Men innan vi åkte fick jag ju titta till våra hönor. De verkade finna sig tillrätta och hade hittat maten! Nu ska de bara träffa alla höns som redan bor här. För att inte tala om den stora tuppen........


Mörkret hade förstås redan fallit innan vi var hemma igen, och lille Miss som hade varit inne ensam hela dagen var nöjd. Han slog sig ner bredvid mig i soffan och tittade på TV! Jag har inte sett en katt titta på TV förut, men det är faktiskt precis vad han gör!

 

onsdag 25 november 2020

November


är verkligen en eländig månad! Nog för att det har varit ovanligt varmt för att vara november, men ljuset........ Det finns ju inte! Det är nästan svårt att se skillnad på natt och dag ibland. Då blir man trött. Väldigt trött. Ja, inte bara lille Miss utan vi också!


Fast den där dagen vi skulle åka till NÄL (sjukhuset i Trollhättan) så sken solen förstås. Eftersom den står så lågt vid den här tiden på året så var det rätt jobbigt de där 12 milen. Tur att det inte var jag som behövde köra! Jaja - aldrig är man riktigt nöjd! 


Tommys sjukhusbesök var avklarat på rekordtid och vi var på väg hem en hel timma tidigare än vi hade räknat med. Trots det hann det bli rejält mörkt innan vi var hemma.


Visst är solnedgången vacker även så här års.......

Jag har stora problem med mörkerkörning, så alla bilturer får ske mellan 9 - 15 nu, i alla fall om jag är tvungen att köra. Det är nog dags för besök hos ögonläkare och sedan nya glasögon för min del!


Våra hönor verkar fortfarande inte ha hämtat sig efter hökattacken häromdagen. De har vägrat att gå ut. Men idag körde jag ut den och stängde till luckan så de fick vara i hönsgården i det bleka solljuset en stund. De rusade direkt till baksidan hönshuset


och rafsade upp jorden och tog sig ett efterlängtat jordbad, alla fyra på en gång! Där låg de en stund innan de tyckte att det var dags att gå in. På söndag ska de flytta till Johanna - i alla fall är det tänkt så. Innan dess ska vi helst få på vinterdäcken, för nu väntar minusgraderna runt hörnet.......


Vid stugan är det mörkt. Väldigt mörkt nu. Så vi tjuvstartade med en ljusslinga runt det nya räcket och adventsstakar i fönstren. Det är säkert väldigt fint när det är riktigt mörkt, fast då är vi inte där och kan se det........


Veden går åt i raketfart Jag tycker att vi hämtar nya kassar mest varje dag, Men så är det vår enda värmekälla just nu - den vanliga värmen i lägenheten är fortfarande avstängd. Tids nog blir vi väl tvungna att sätta på den....... Men vi har gott om ved, och det blir både mysigt och en härlig värme när vi eldar i kaminen morgon och kväll!


Det är tungt att ta sig ut på promenad vid den här tiden på året. Men jag måste ju både träna och gå om jag ska bli bättre i mina höfter. Så det är bara att bita ihop. Väljer man olika vägar så blir det lite roligare. Ja  just det - liiiite roligare! Och på vissa ställen är det nästan lite vackert.....


OK - 3,5 kilometer - det får räcka för idag.


Och så kan jag skörda lite morötter innan hemfärd, för morötter har vi fortfarande rätt gott om i pallkragen!

 

torsdag 19 november 2020

Attack från ovan


Denne lille Miss! Hela tiden hittar han nya ställen att sova på. Plötsligt är han försvunnen. Vi vet att han är inne, men han finns ingenstans. Den här gången hittade vi honom bakom kaminen. Där är väl varmt, trångt och skönt.......


Trots småregn hade vi viktiga saker att göra vid stugan. Slanorna får stå här vid granen - där kan de stå i åratal utan att ruttna och bli förstörda. Det var Tommys jobb.


Här är mitt jobb - hönshuset måste städas. Ett par av hönorna ruggar just nu, så det finns hur mycket fjädrar som helst därinne. Ja - och så den vanliga hönsskiten förstås, men den mockar jag ju ut mest varje dag, så det är inte så mycket av den varan! Före städning


och efter städning! Då är jag rätt nöjd. Det är inte hönorna - de avskyr när det är nystädat och får nästan puttas in. Nä - det ska vara som vanligt - ju skitigare desto bättre!

Medan vi sysslade med respektive jobb gick hönsen runt i trädgården, nöjda och glada att få komma ut. Men det hade en duvhök kollat in, så han gjorde en störtdykning mot hönsen som skrek i högan sky! Som tur var så var Tommy i närheten och kunde skrämma bort inkräktaren innan han hann ta livet av någon av hönorna. Men nog blev de rädda alltid. Fjädrarna rök, och två försvann under granhäcken. De andra två försvann någon annanstans, och det tog ett bra tag innan vi hittade dem gömda under en gran på baksidan uthuset. Inte ens majs, som de annars aldrig kan motstå, lyckades locka fram dem. Det tog oss säkert ett par timmar innan vi hade väckt dem ur chocken och fått in dem en hönsgården igen. Väl där rusade de raka vägen in i hönshuset utan att ens reagera på att där var nystädat!

Idag när vi öppnade luckan för att släppa ut gänget tvärvägrade de. De har häckat inne i hönshuset hela dagen. Chocken sitter nog i några dagar........


Vi vaknade till 8 plusgrader och gråväder, precis som vanligt. Efter ett par timmar hade temperaturen rasat till en ynka plusgrad, och snön vräkte ner, och nordanvinden ylade i skorstenen.
Det höll på en timma. Sedan slutade det snöa och solen kom fram, sakta men säkert. Vinden lade sig, och jag, som skulle till tandläkaren i Bengtsfors kunde andas ut - jag kör inte i snöyra om jag kan undvika det!


Vår infart till stugan ser inte rolig ut alls. Det är den inte heller. Varje gång jag ska in eller ut är jag rädd att fastna i leran! Det är hög tid att göra något åt det, men det får kanske vänta till våren......