Superhemliga stranden och sista kvällen

Idag var det dags - Superhemliga stranden skulle det bli såhär Monicas sista dag. Grannen Annika hängde också med. Och Odd visste var den låg.......

Visst - vi klev av lite för tidigt och fick gå över en bro och runda udden till fots för att komma ända fram - det finns en enklare väg, men det här var en lite spännande och rolig vandring, i alla fall dit...... Tillbaka var det en annan femma!

Den här bron skulle vi gå över - jag kände igen den från bilder jag fått (Tack Hans!)

Annika och Monica, på väg att runda udden. "Det går ju bra, det här!"

Söndag - det betyder att många är lediga och tar med sig familjen, matkorgen och fiskespöt och njuter av en ledig dag i skuggan av klipporna.

Och nog är den vacker, den Superhemliga stranden! Och tämligen folktom! Här ligger ett litet hotell vars solstolar vi lånade en stund. Här kunde man äta lunch också - det gjorde Annika - men dyrt var det, och maten var inget att skriva hem om........ Så Monica och jag väntade med lunchen tills vi kom tillbaka till Oddmötesplatsen - där fanns en trevlig restaurang med den bästa pizzan hittills i Thailand!

En fiskare på väg att lägga ut nät i strandkanten för att sedan dra in det igen - förhoppningsvis fullt av småfisk!

Dagens fångst så här långt........

Sanden är som gjord för att bygga sandslott och kanaler i.........

Och vattnet är lika ljummet här! Monica kommer att sakna baden allra mest tror jag!

Vi bestämde oss för att ta samma väg tillbaka som vi kom dit, vilket visade sig vara ett något oövertänkt beslut, för nu hade vattnet stigit till en bra mycket högre nivå än när vi kom. "Stigen" runt udden var försvunnen, och vi fick treva oss fram i vattnet, stödja oss på klippväggarna och hoppas på det bästa! Tyvärr har vi inte en enda bild på den vandringen! Vi var mest oroliga för att halka och hamna under vattnet med våra KAMEROR - det hade varit förfärligt! Att vi själva riskerade liv och lem .......tja........

Men vi klarade både kameror och oss själva och belönade oss med ett bad innan vi på något darriga ben slog oss ner på restaurangen. Och det var ingen tråkig utsikt i väntan på den där fantastiskt goda pizzan! Och Odd, som redan var på plats för att köra oss hem igen, väntade snällt..........

"Promthep - dit ska vi min sista kväll!" Monica hade bestämt sig (oss!)

Så Odd fick en ny körning och log, hela han! 

Mängder av utflyktsbussar och bilar stod på parkeringen när vi kom dit vid 17.30-tiden - i god tid för att inte missa solnedgången. Så lite oroliga blev vi för att inte få något bord på restaurangen. Men de flesta skulle nog bara besöka utsiktsplatsen och souvernirbutikerna, för visst fick vi bord - på första parkett till och med! Och vägen upp till restaurangen är så vacker........

Och här ska man dricka en cocktail medan man väntar på att solen ska sjunka i havet. Den här hette Promthep Sunset, passande nog.........

Skådespelet kan börja!

Och oj, vad varmt det är! Jag tror det är den varmaste dagen sedan vi kom hit - 35 grader i skuggan när vi kom hem i eftermiddags! Monica ber till högre makter om en liten, liten vindpust, med en servett i pannan för att hindra svetten att rinna ner i ögonen och förstöra makeupen!

Vackert är det, och snabbt går det, och många bilder hinner man ta!

Och så är det nästan över...........

Tänk att man blir lika fascinerad varje gång.........

Lite vemodig, lite glad att komma hem - det är blandade känslor såhär den sista kvällen när man sitter på Malee Gardens balkong under fläkten och pratar och funderar lite över nästa resa.........

För nog blir det fler resor hit för Monica!