Hemliga stranden - återkomsten

På vår balkong har den nya vattenhyacinten (eller thailändska näckrosen som jag envisas med att kalla den) slagit ut när jag kommer ut på morgonen. I år är den ljust blå. Första gången jag var här var den rosalila. Jag kan inte bestämma mig för vilken färg som är vackrast. Framåt eftermiddagen, när vi kommer hem efter dagens aktiviteter, har den gått till vila. Och i morgon bitti kommer den att vara utslagen igen! Så där håller den på, dag efter dag efter dag..........

Så var det då dags att göra ett återbesök på Hemliga stranden. En välbekant syn, men ändå.......Andlöst vackert är det! 

Hög-högvatten och väldigt tunnsått med folk är det i de få solstolarna. Men, förstås, desto fler koreanska turisthorder som strömmar över stranden på väg till eller från sina speedbåtar som tar dem till eller från Bon Island! Jag hade nästan glömt hur många de är, och att de kommer och går nästan oavbrutet hela tiden. 

Men mellan varven är det nästan ödsligt lugnt och njutbart! Och då finns det inget bättre.......

Och här kan man alltid bada utan att riskera drunkning, för här är nästan aldrig några vågor att tala om! Och är det högvatten, som idag, så är det dubbelt njutbart!

Lyfter man blicken ovanför den koreanska turistströmmen ser man lite annat..........

Vid denna ändan av stranden badar gärna thailändarna, och fisket verkar också vara bra här..........

I den andra ändan ligger longtailbåtarna, både på land -

-och i vattnet.

Väldigt mycket bad blir det idag! Monica måste passa på - bara 2 dagar kvar i paradiset för henne nu.Tiden går fort när man är lycklig sägs det.......

Ibland blir transferturisterna lite väl påträngande och närgångna - de kliver nästan över oss och våra solstolar och förevigar varandra i alla möjliga (och omöjliga!) poser!

"Ensam" kallar jag denna bilden säger Monica, nöjd med kompositionen - Marie-Anne på en öde strand! Jaha ja...........

Alldeles för tidigt kommer han och hämtar oss, den gode Odd. Vi hade nog egentligen gärna stannat ett tag till. För kan man bortse från folkvandringen över stranden - som faktiskt är ganska underhållande på samma gång - så är detta verkligen en liten paradisstrand! Monica har bestämt att vi ska hit igen tidigt på måndag förmiddag - efter packning, innan avresa till flygplatsen. Så får det bli!

Monica får faktiskt bestämma det mesta just nu. Eftersom jag har över tre veckor kvar här (eller - treochenhalv för att vara exakt......) så kan jag ju kosta på mig att vara generös - eller? Så för tredje kvällen i rad går vi till As och Daas restaurang för att äta middag. Och det är ingen uppoffring - jag är lika förtjust i den som Monica! Och som Britt-Marie, som gärna följer med........Och eftersom det var lördag så var det underhållning dessutom! En thailändsk trubadur med sammetsröst tolkade Cat Stevens "Morning has broken" så man nästan blev rörd till tårar - på riktigt! Jag ska nog hit igen nästa lördag.....och kanske nästa också..........

En sen kväll blev det - tiden bara flyger iväg ibland......Och i morgon ska vi ju till Superhemliga stranden!