Äntligen träffades vi! Det var ett halvår sedan sist, så det var på tiden! Det är lycka - att träffas på Malee Garden efter så lång tid!
På torsdag kväll kom de hit, Fredrik, Annelie och Leo. På fredag morgon var jag på plats!
Leo hade väntat och väntat, och sin nya tröja hade han tagit på sig, för den måste ju farmor få se! För att inte tala om alla fina snäckor och stenar och andra skatter som han hade hittat på Koh Mak... Han är en liten samlare, min sonson!
Otroligt stolt var han också över sin nya frisyr - likadan som pappa! Fyra timmar i 30-gradig värme på Khao San Road i Bangkok tog det att skapa den, med en och annan mat- och kissepaus - vill man vara fin så..........
Den långärmade tröjan fick till slut åka av i värmen - fast Leo sade att den blev blöt när han matade fiskarna i dammen..... Det är skönare utan tröja tror jag!
Gott att det finns spel och thailändsk barn-TV när värmen i trädgården börjar stiga över 35-gradersstrecket och farmor och mamma och pappa bara pratar och pratar........
Redan på måndag åker familjen vidare till Koh Lanta, så det är mycket som ska hinnas med på kort tid. Vi började med en promenad i byn, som Annelie och Fredrik blev väldigt förtjusta i! Och det trodde jag nog att de skulle bli........ Tur att Malee Garden var ledigt de här dagarna, så de får uppleva mitt favoritställe!
Cocacola är inte fel - kall, söt och smakar som hemma.
För varm blir man av att vara ute och vandra mitt på dagen i solgasset, så en vätskekontroll är nödvändig.
Tillbaka på Malee Garden var min lägenhet städad och klar så att jag kunde flytta in. Och i kylskåpet väntade denna överraskning, med hälsningar från Susanna och sötnosen Lukas! Tack igen, Susanna och Lukas, och leverantören (Britt-Marie alltså) kommer att få en inbjudan till balkonghäng en kväll!
Ging kom och lånade ut en gitarr till Fredrik- så nu har Fredrik lärt sig sjunga och spela en thailändsk låt. Hoppas att Ging uppskattar den när/om han får höra den.........Jag blev i alla fall rätt imponerad..........
När vi var ute i byn och vandrade försvann plötsligt den svalkande brisen och det blev alldeles stilla, Det var lugnet före stormen! Plötsligt var det över oss - blixtar och dunder och hela himlen öppnade sig! Jag gillar det! Det gjorde Fredrik också, han som råkade vara ute på egen upptäcksfärd när det regnade som värst. Han kom tillbaka så småningom, alldeles dränkt! Men vad gör det - varmt regn är härligt!
Alla var trötta i kväll, familjen efter en l-å-n-g resa från Koh Mak (som inte precis ligger nästgårds.....) och jag själv efter en något orolig natt (jag och min resfeber!), så vi bestämde oss för att stanna i byn och äta middag på Stenbordet. Jag längtade efter mina älskade "röda räkor", så jag hade inte svårt att välja om man säger så....Leo var egentligen alldeles för trött för att äta, men hur det nu var så slank det ena kycklingspettet efter det andra ner, och till sist var det nästan tomt på tallriken!
Och ser man på - maten gjorde underverk! Helt plötsligt var Leo väldigt pigg igen och tyckte inte alls att han skulle gå och lägga sig tidigt! Nej - han ville "kolla på lite grejer"! Så han fick med sig mamma och pappa på shoppingtur till Kata, och inte vet jag när de kom hem...........
När jag lämnade Kata sade Monica:"Nu blir det väl bara Leobilder i din blogg!" Och det hade hon ju rätt i ser jag nu.......Och det blir det nog ett par dagar till.........
Nu är jag nyfiken på hur Monica och systrarna har tillbringat dagen..........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar