"Som blågrå dyning bohusbergen rullar
i ödsligt majestät mot havets rand
Men mellan dessa kala urtidskullar
Är bördig jord och gammalt bondeland
Dit tränger Skagerack med blåa kilar
Och strida strömmar klara som kristall
Och lummig lövlund står med björk och pilar
Och ask och ek vid ladugård och stall"
"Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna
Med slån och hagtorn, böjda djupt av storm
Med gamla båtvrak som har multnat gröna
Men än, i brustna skrov, bär vågens form
Där mellan hav och land, på sand som skrider
På tång som gungar, kan du ensam gå
Och leva i de längst förflydda tider
Och i ditt släktes framtid likaså"
Texten ovan: Inbjudan till Bohuslän av Evert Taube.
Bilderna är från dagens vandring på Rörö, den 26 november, fyra veckor innan julafton. Tommy försvann upp i bergen på långpromenad. Själv gick jag i sakta mak längs alla vikarna och och njöt av ett ljusblått hav och strålande sol! Det var bara strax över nollgradigt, men vindstilla och alldeles underbart. Hur vackert kan det vara en dag i sena november?
RÖRÖ.......
Fantastiskt fint!
SvaraRaderaTack Madelene!
Radera