går solen upp. Och ner, mycket tidigare än vanligt känns det som......
Tommy satt uppe halva natten och tittade på direktsändningen från Paris. Jag hade gått och lagt mig redan innan allt brakade loss. Men tidigt på morgonen var det min tur. Vi har suttit vid TV:n större delen av dagen, med korta avbrott. Det är ofattbart.......
En av mina"systrar", Mia, skrev på FB:
"Det är svårt att sätta ord på sina känslor för vad som hänt i Paris. Ord känns futtiga. En kollektiv oro sprids genom Europa. En känsla av otrygghet - tänk om det händer igen? Tänk om det händer här?
Ja, tänk. Tänk om det hände så ofta att du började fundera på att lämna landet. Tänk om det hände så ofta att du var tvungen att fly.
Vi har en flyktingström av människor som flytt just från bomber och terrordåd. Det bästa vi kan göra för att visa solidaritet med terrorismens offer är att öppna gränserna, göra allt vi kan för att alla som behöver kan söka asyl, och ta hand om oss själva och våra medmänniskor så gott det går. Det, om något, vore att stå upp mot våldet och terrorismen."
"Inser att mitt flöde kommer att svämma över av smutsig brun retorik i stil med - vad var det vi sa... - det är bara en tidsfråga innan det händer i Sverige om vi fortsätter ta emot så mycket flyktingar...
Tack, Mia! Du säger det så bra!
Och min son tyckte:
Försök då komma ihåg, att det är just de här galningarna människor flyr ifrån."
Tack min son - älskar dig!
Och i eld gick solen ner över den här dagen...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar