"Personal shopper"

Allt är slut. Ja, alla mina kläder alltså. Utslitna. Dags att kasta. När jag berättade det för Monica föreslog hon direkt att vi skulle åka till Klädkällaren och ekipera mig. Det är bara 17 dagar kvar till Cypern, så det är dags om jag inte ska behöva se ut som en luffare. Här hemma, och framför allt i stugan, är det inte så noga. Men det hade ju varit trevligt med lite fräscha t- shirts åtminstone, nu när man ska åka söderut. Sommarklänningar har jag gott om, och ett par av dem kanske åker med till Cypern, men det är de där mittemellankläderna jag är ute efter. Men de där röda och glittriga skorna - absolut inte!

Det var åratal sedan jag köpte kläder över huvud taget, och det var åratal sedan jag var på Klädkällaren. Jag kände inte igen mig alls. Det var ju i och för sig inte så konstigt, eftersom affären hade flyttat sedan jag var där sist. Och JÄTTESTOR var den!

Jag är ingen shoppare - det är lika bra att inse. Jag hittar aldrig något jag vill ha, och det slutar oftast med att jag lämnar affären utan att ha handlat så mycket som ett par trosor ens. Men idag hade jag en "personal shopper" med mig! Hon hittade massor som hon tyckte att jag behövde, eller inte behövde, men skulle ha i alla fall. Allt åkte ner i shoppingvagnen - det skulle provas!

Men där gick gränsen! När skulle jag använda hatt? På båten? I trädgårdslandet? På vandringar i bergen på Rörö? Nähä - det blev ingenting med det, trots att Monica försäkrade att jag klädde alldeles väldigt bra i hatt.......

Jag tvingades prova igenom allt som hade hamnat i shoppingvagnen, och allt passade förstås alldeles perfekt! 

Till slut lämnade vi i alla fall klädavdelningen och strosade vidare och hittade ett och annat som vi behövde eller som helt enkelt bara kunde vara bra att ha...... Ljus till exempel. Det är ett absolut måste i november! Tandkräm.....Alltid bra att ha. Varma strumpor - en annan nödvändighet så här års. Och så tittade vi förstås på allt fint som fanns att köpa som man absolut inte behöver egentligen,

som till exempel den här stora segelbåten! Fin var den, men jag tror inte att den passar hemma hos oss.....

Ett par tre timmar försvann, snabbt och lätt. Jag kom ut med en kasse av största storleken, fylld med nödvändigheter och bara två saker som jag inte alls behövde egentligen - en kjol och en klänning. Fast å andra sidan kanske jag behöver dem trots allt. Och väldigt fina är de......

Strax efter halv fyra var vi hemma på Rörö igen, lagom till en solnedgång som fick himlen att brinna!

I natt är det visst fullmåne, men det lär jag inte kunna föreviga med min gamla kamera. Men nu är ju frågan om jag har råd att köpa en ny efter dagens utsvävningar?

Tack Monica, dagens "personal shopper" - utan dig hade det väl blivit som det brukar bli när jag ska handla kläder, det vill säga ingenting..........