"Pinnkampen"

Tisdag och vanlig svensk sommar - så vanlig att jag skulle kunnat tänka mig inomhusaktiviteter idag! Men det gick inte - hundar skulle ut! Moa var med matte hos tandveterinären och husse var ute på egna äventyr, så Olga och Pajen var ensamma och behövde sällskap och promenad. Så det var bara att klä på sig - ordentligt, inga shorts - och hämta två överlyckliga hundar.

Olga är fullständigt outtröttlig! Tungan hänger som en slips, men ändå väntar hon på nästa kastade pinne! Simmar ut och hämtar den, simmar tillbaka och släpper den tillräckligt långt från strandkanten för att jag inte ska få tag i den, och väntar flämtande medan jag letar upp en ny. Jag tröttnar långt innan Olga..........

Under tiden får Pajen, som inte är lika badglad och pinnförtjust, en lektion i att gå fot och sitta fint vid sidan. Till slut lägger han sig ner för säkerhets skull. Tommy ser väldigt nöjd ut........ Lite koppelträning skadar aldrig!

Ute vid strandstenarna fick hundarna springa fritt - det var bara vi ute i sommarvädret. Jag försökte fota lite vacker blommande strandkål, men fick hela tiden en stor hund i bild! Han ser ut att lukta på blommorna, som tjuren Ferdinand. Han kanske skulle döpas om?

Trots allt var det faktiskt ganska njutbart därute på bänken vid strandstenarna. Nu blommar rosorna för fullt!

Jag hittade en - tydligen - väldigt trevlig pinne! Både Pajen och Olga ville gärna ha den, och båda rusade iväg i full galopp när jag kastade den. Oftast vann Olga och hann först fram. Det hon inte har i benlängd har hon i envishet......Pajen borde ju egentligen hinna fram först, men han villar bort sig på vägen! Olga vaktade pinnen noga och morrade varnande när Pajen kom för nära. Han gjorde inga allvarliga försök att ta den ifrån henne utan väntade och bidade sin tid. Han vet väl av erfarenhet att Olga tröttnar efter en stund.

Och visst - Olga fick syn på något annat spännande och tappade fokus ett tag, och vips var Pajen där och nappade åt sig dyrgripen! Sedan låg han där, förnöjt tuggande. Och nu var det Olgas tur att vänta ut Pajen, för hon vågade inte riktigt göra ett allvarligt försök att ta den ifrån honom.

Men Olga är inte särskilt bra på att vänta. så hon försökte med en annan strategi - att vädja till mig att ta den från Pajen och ge den till henne! Fast hon fick allt försöka klara sig själv tyckte jag. Till slut fick hon Pajen på fötter och sedan jagade de varandra över strandstenarna! De hade väldigt roligt, och det hade vi som tittade på också!

Och hela måspubliken applåderade tyst!

En och en halv timma senare var hundarna trötta och - tror jag - nöjda med att gå hem.........