har vi saknat sedan vi kom hem för två veckor sedan. Idag var det dags att åka till Kvarnbolet och hämta dem! Fast i dessa Coronatider får man vara försiktig, så vi fick träffa Johanna, Micke och Idun på utsidan och fika i solen. Men visst är det jättetrist att inte kunna kramas när man inte har träffats på nästan fyra månader! Fast det kommer väl bättre tider så småningom........
Tillökning har det blivit på Kvarnbolet sedan sist - tre små killingar!
Och hur söt kan man bli?
Efter en timma hade vi fikat, pratat, packat in alla djur i flyttkartonger och burar och så återstod de 25 milen tillbaka hem! En liten kaffe- och kisspaus tog vi på vägen mitt bland årets första utslagna vitsippor!
Store miss lyckades med konststycket att få oss att släppa ut honom (vi hade bestämt att han skulle vara inne tills dagen efter för att landa lite, men det beslutet sprack när hela han vädjade: Jag har inte varit ute på hela vintern. Släpp ut mig - snälla!). Vi trodde nog att vi inte skulle få se röken av Store miss på ett bra tag, men faktiskt - han kom in igen efter några timmar!
Lille miss tog det lugnt, kollade att allt var som han (tror vi) mindes det, och slog sig sedan ner i soffhörnet.
Det tar på krafterna att köra 50 mil, och att åka i en trång bur i 50 mil!
Hönorna verkade känna igen sig!
När vi kom till Drömstugan på middagen idag och släppte ut dem hittade vi vårt första ägg i ett av redena! Det hade vi inte väntat oss - en riktigt rolig överraskning!
Lille miss fick följa med till stugan. Där "dammsög" han hela insidan innan jag öppnade ytterdörren och han kunde gå ut och in som han ville. Han var lite försiktig i början, men efter en stund hade han väldigt, väldigt roligt!
Nu har han tagit sig upp på de övre köksskåpen (via spisfläkten) och där har han tvärslocknat.
Store miss? Han är ute på egna äventyr.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar