Stress på hög nivå

Ja, inte i fredags. Då lämnade vi Kvarnbolet och tog tåget till Stockholm där Annelie mötte oss. Trerättersmiddag fick vi, 

och mina barnbarnspojkar var nöjda och glada över sina tidiga julklappar!

Tusen tack för god mat, husrum, hämtning på Centralen, lämning på Arlanda dagen efter (i snöyra!), men mest av allt för att vi fick träffa er innan det var dags för avresa Vi ses mot slutet av mars igen!

Så avgick ett fullsatt Nowegianplan med destination Larnaca, Cypern. Något försenade landade vi, och långa köer var det i passkontrollen. När vi äntligen hade passerat nålsögat var det inte mycket bagage kvar på det där bagagebandet eftersom vi var bland de sista i kön. Men våra väskor snurrade fortfarande runt, runt. Vi tog dem och stressade vidare ut för att leta rätt på vår chaufför. Det tog en stund innan vi hittade varandra, men till slut var vi på väg till Paralimni. Precis innan vi var framme ringde min telefon. Det var från flygplatsen. Vi hade fått med oss fel väska, och den ena av våra stod kvar på flygplatsen! Den vi hade fått med oss skulle till Agia Thekla, och eftersom vår chaufför var alldeles fantastisk vände han tillbaka, hittade rätt adress och vi kunde leverera den där väskan till dess rätta ägare. Vår egen fick stå kvar på flygplatsen över natten, för nu orkade vi inte mer. 

Efter en lång dag och en rätt sen kväll innan vi hade kommit någotsånär i ordning, och inte minst lite i magen eftersom vi knappt hunnit äta något under dagen (tur att broder Stefan kom med det nödvändigaste i matväg, och dessutom hjälpte till med lite annat smått och gott!) slocknade vi och var väl i det närmaste medvetslösa fram till morgonen. Men vad gör det när man vaknar till sol och havsutsikt?

Så hur skulle vi lösa väskproblemet? Dödströtta var vi fortfarande. Men nöden har ingen lag - väskan måste ju hit, så det var bara att sätta sig på en buss till Larnaca, byta där till en annan buss och ta sig till flygplatsen.

Så här långt gick det bra,

och till slut hade vi fått tillbaka väskan! Tommy var glad, för snusen var slut. Resten låg i hans väska på villovägar......

Så var det buss igen tillbaka till Larnaca där vi fick vänta en dryg timma på bussen som skulle ta oss till Paralimni. Men vid solnedgångstid med utsikt över havet var det uthärdligt!

Paralimni centrum, vid busstationen, är så julpyntat det kan bli! 

Eftersom det är alldeles för långt att gå, särskilt med en resväska, fick vi ta en taxi till vår lägenhet. Det var lättare sagt än gjort - hela Paralimni verkade vara ute på stan den här kvällen. Men till slut hittade jag ett telefonnummer på en obemannad taxistation, så till slut kom en taxi och körde oss hem till vår fina lägenhet. Den ska jag ta bilder på i morgon. Tror jag. Om jag inte sover tills i övermorgon.......

Tänk så det kan bli när man är trött och stressad!