Ett halvår

har gått sedan min pappa lämnade oss - det insåg jag i bilen på väg upp till Drömstugan idag. Ett halvår och en dag! Så fort tiden går, och på något märkligt vis ändå sakta. Det känns ibland som om det hände igår, och ibland som om det var evigheter sedan. Jag får inte ihop det. Men jag vet att jag saknar honom - mycket! Fortfarande tänker jag nästan varje kväll att jag ska ringa honom, precis som jag gjorde de allra flesta kvällar. Och sedan kommer jag ihåg........

Ett halvår sedan var det som vi åkte till Drömstugan också, för första gången efter Thailandsresan, och dagen efter min pappas bortgång. Jag längtade dit, till lugn och frid. Sedan blev vi kvar, och vi blev kvar, och vi åkte hem en kort sväng på några dagar, och tillbaka igen, och blev kvar.......

Nu har vi varit hemma en vecka, och idag var det dags att åka tillbaka igen!

Det händer en del på en vecka så här års. Jätteeken var alldeles brun och hade börjat tappa bladen.

Men det blommade fortfarande här och var!

Frosttåliga saker - för på skuggsidan trädgården var det fortfarande vitt av frost på eftermiddagen när vi kom.......

Veden väntade på oss

och de sista blommorna hade också väntat på att vi skulle komma och få se dem igen - vill jag tro i alla fall!

Lilla eken kommer snart att ha tappat alla sina blad - och så småningom blir den julek igen, med ljusslingor......

Och så dessa fantastiskt tåliga eftersläntrare!

Till och med blommorna vid dörren blommade fortfarande - de fick vi i maj av sonen med familj!

Nu är allt på gång igen - 12 plusgrader har blivit över 20, vattnet är på och varmt, vi har packat upp och ätit middag, och nu återstår en myskväll i ny flanellpyjamas framför TV:n.......