Ett år

har gått sedan pappa lämnade oss, och idag var jag på väg till Ed för att träffa två av mina systrar och sätta blommor på graven där både han och mamma vilar. Halvvägs stannade jag - måste ta en bild innan regnet var över mig!

Klockan tre skulle vi träffas, så jag hade gott om tid att handla blommor, sättpotatis och lök och morotsfrön och annat nödvändigt inför påskhelgen. Fast regnet hade börjat ösa ner, så det fick gå fort att handla om jag inte ville bli genomblöt. Paraply? Kvar hemma.....Regnjacka? Nej - ett läskpapper till jacka. Hur tankspridd får man bli - jag visste ju att det skulle bli regn idag!

En halvtimma hade jag på mig innan systrarna skulle dyka upp, så jag trotsade regnet och fotade lite. Från parkeringen utanför kyrkan - vy över Lilla Lee.

Tänk att ett helt år har gått! Jag kommer ihåg den 17 april 2013 som om det var igår. Men nu har pappa faktiskt varit borta ett år, och mycket har hunnit hända på det året. Första året går man visst igenom alla helger och andra viktiga dagar med saknad, och det är sant. Men mer och mer sjunker sorg undan, och man kan glädjas åt minnen.

Så här fint ligger de tillsammans, min mamma och pappa, med en vidunderligt vacker utsikt över sjön!

Idag fick de nya påskliljor från oss syskon. Jag hoppas att de slår ut i vårsolen och står vackra över hela påskhelgen.........