Lite matt

...............blir jag. Det är tre månader sedan jag senast gjorde ett nattpass på jobbet - eller före detta jobbet skulle jag kanske säga........... Nu är jag inte längre van vid att göra natt till dag och tvärtom. Men visst - med lite ansträngning går det rätt bra ändå - och lite kul är det också att komma tillbaka då och då, träffa gamla arbetskamrater och känna att jag faktiskt själv avgör om och när jag ska jobba. För att inte tala om hur skönt det känns att få lite extra pengar i plånboken  - pensionen är inte så fet.........

Trots den obefintliga våren (i år blir det ingen vår - det blir sommar direkt!) så blir det sakta men säkert ljusgrönt. Och efter någon eller ett par soldagar blir det ljuslila också - för syrenerna är på gång på riktigt!

Det är inte så lätt att sova när man äntligen kommer hem. Men jag lyckades i alla fall få ett par timmar i sängen. För lite? Visst - men bättre än inget! Och när jag vaknade väntade en inbjudan till Monica och Per-Erik - rabarberpaj med vaniljvisp! Mums! Tyckte även Moa som synes............. Hon drar sig inte alls för att  äta direkt från tallriken på bordet, den lilla damen!

Morgonen var blåsig och iskall, mer likt februari än maj! Men frampå eftermiddagen blev det riktigt skönt, och vinden mojnade, så det blev en promenad trots att jag egentligen inte orkade lyfta rumpan från den sköna stolen över huvud taget. Men väl därute var det riktigt skönt!

Per-Erik och Tommy, välklädda, beundrar utsikten mot Hyppeln, inbegripna i ett djupt samtal (tror jag.........).

Olga, som hade sprungit som en skållad råtta hela tiden (som vanligt!), började plötsligt halta svårt. Efter diverse undersökningar hittade Monica problemet - en rosentagg mellan trampdynorna! Undra på att hon haltade, stackars Olga! Det måste ha gjort riktigt ont!

Dagen blev, trots tröttheten, över förväntan. Och kvällen bjöd på vacker himmel och lagom vind. Nu väntar vi bara på den riktiga sommarvärmen.............