Så många minnen..........

En helg i Ed mitt i april. Jag tog en lång promenad och mindes en hel massa från min barndom och uppväxt i det här lilla samhället. "Tårtan" - där stod man frysande varje Valborgsmässoafton och hörde föräldrarna  sjunga in våren med kyrkokören!

Där finns också lekplatsen kvar - där älskade jag att leka när jag var liten! Fast jag saknar karusellen som man fick springa igång - den finns inte kvar. Synd - den var det roligaste på hela lekplatsen!

Jag fortsätter över järnvägsviadukten och har sjöarna, Stora Lee och Lilla Lee, på varsin sida. Den här vägen måste jag ha vandrat tusentals gånger på väg till skolan!

Det här lilla huset (eller egentligen är det faktiskt tre små hus) är till salu - här skulle jag kunna tänka mig att bo. Lågt i tak är det, och litet är det, och gammalt är det också - det byggdes 1800! 

Jag fortsätter Strömstadsvägen fram - och här ligger vandrarhemmet. Där har man haft en del roligt med andra besökande ungdomar på somrarna...........

Här låg min favoritkiosk - Kalles kiosk eller Timmerkiosken kallades den! Jag undrar just hur många veckopengar jag har lagt på smågodis där? Nu finns där bara en tom parkeringsplats och en busskur - kiosken är borta sedan länge.

Mitt barndomshem finns kvar! Här bodde jag från 5-6-årsåldern och ända tills jag flyttade till Göteborg som  23-åring, med lite avbrott för att gå på gymnasiet i Åmål - då bodde man inackorderad och åkte hem på helgerna.

Jag vet inte vilka som bor här nu, men de använder nog inte denna uppfarten till huset, för järngrindarna är rostiga och verkar oanvända. När jag var liten och just hade börjat skolan var det så mycket snö här att min pappa fick bära mig ända ner till den plogade vägen! Vilket minne!

Och huset ser inte ut som jag minns det........

........när jag var liten såg det ut så här! (Bilden tagen av en målning som hänger hemma hos min far)

Snett över gatan ligger huset jag bodde i som riktigt liten. När familjen växte bytte mina föräldrar och mormor hus - hon bodde här och vi flyttade till det stora huset. Och tur var väl det, eftersom vi så småningom blev fem barn i familjen!

Stigen längs tomtgränsen finns kvar - men jag minns den som väääldigt lång! Och lite farlig, mitt i den djupa skogen.........Man ser saker olika som barn och som vuxen, det är helt klart..........

Dals-Eds kyrka. Här är jag döpt och konfirmerad, och här gifte jag mig för väldigt längesedan...........På kyrkogården ligger alla mina förfäder begravda - farmor och farfar, mormor, fastrar och mostrar och min mamma............

Här hade jag min bröllopsfest! (Och en hel del andra fester också, när jag tänker efter..........) Fast numera heter det Hotell Dalsland  och är säkert väldig annorlunda på insidan - eller kanske inte? Jag får nog gå in någon gång och se hur det ser ut. Utsidan är sig i alla fall lik tycker jag.........

På väg tillbaka tittar jag ut över Stora Lee och minns hur vi ungar cyklade ner till den gamla sågen därnere vid stranden för att leka. Det var väldigt spännande, och givetvis absolut förbjudet!

Gamla Turisthotellet heter inte så längre som synes......Men det är sig likt. När jag var liten var det mannekänguppvisningar här ibland. Då fick man ta på sig fina kläder från klädaffärerna i Ed och visa upp sig för alla tanter (och en del farbröder) som drack kaffe och tyckte att vi var så söta, mina kompisar och jag! Jag minns inte om vi fick någon lön............?

Terassens konditori är numera pizzeria. Men när vi gick på realskolan satt vi ofta här på frukostrasterna med en slät bulle och ett glas mjölk och försökte lösa livets gåtor..........

Kanske man skulle ta fler sådana här nostalgiska promenader? Det är alldeles fantastiskt vad mycket minnen man har undangömda som kommer upp när man går så här, ensam ett par timmar - jag blev alldeles överväldigad av alla barn- och ungdomsminnen........