Från husjakt till solnedgång

Ett strålande väder idag! Sol och nästan klarblå himmel. Termometern har jag slutat titta på. Det var strandläge! Men först - fortsättning på gårdagens avbrutna husjakt!




Kan ni se mig i det här huset? Det kan jag. Jag hade tittat på de här husen tidigare men jag visste inte att de var till uthyrning. De ligger mitt i byn längs med en liten tvärgata till huvudgatan. Det läget är svårslaget! Hur stora de är vet jag inte, men det lär räcka gott och väl till mig, även om jag skulle råka få gäster. Mycket fräscha och fina, med underbara trädgårdar! Och hyran är klart överkomlig!




Nu drömmer jag igen, men faktiskt är det inte så länge kvar tills jag kan börja planera på allvar.




Här skulle jag gärna bo! Gångavstånd till allt, utom till stranden då, men jag får väl träna moppekörning i tre år till så ska det nog lösa sig!

Ja, stranden ja! Det är dags att börja pressa! Men eftersom jag inte gillar att pressa, så blev det skuggan under parasollen som vanligt. Och ett och annat dopp. Jana kom och höll mig sällskap - hon var på Nai Harn för första gången och var nästan beredd att ge upp sin älsklingsbeach, Karon, till förmån för Nai Harn. För min del finns ingen tvekan: Nai Harn är nummer ett bland de "stora" stränderna!




Efter ett par timmar hemma på balkongen blev jag inbjuden till solnedgång och en vacker drink på Small Wiewpoint.




Man skulle säkert kunna vara här hur många kvällar som helst och se lika många solnedgångar - ingen är den andra lik. Det går nog inte att tröttna på skådespelet.




Men det gäller att vara här i tid - det är fullt med folk - trots lågsäsong. Har man tur så får man första parkett - det är här!




När solen hade gått ner och nattmörkret fallit var jag hemma på Malee Garden igen. Det blev en sen kväll på balkongen med mycket filosoferande......... Jag insåg plötsligt att det är nästan över - om ett par dagar ska jag åka hem! Det har jag lyckats förtränga ända tills nu.

Husesyn i konstigt väder

Det blev en väldigt lång frukost en mulen morgon - och förmiddag! En alldeles utmärkt dag att ge sig ut på upptäcksfärd bland hus i byn, både upptagna och lediga. Det gäller att börja leta i tid, eller......?




Han som bor i det här huset måste älska giraffer! Han har hur många som helst i sin trädgård! Och de är stora.......... Nu kanske inte jag är spekulant på det här huset då, eftersom jag skulle känna mig ganska omringad av långhalsade djur. Men å andra sidan är det nog inte till uthyrning heller!




Det här huset är däremot till uthyrning! Det ligger i ett trevligt område inte alls långt från huvudgatan. Där halkade jag in på ett bananskal kan man säga. Kvinnan som ägde huset kom fram när jag stod där och tittade och undrade om jag ville se det - hon var på väg in för att visa det för en annan farang. Såklart att jag hängde på! Det var ett väldigt fint hus, med vardagsrum, kök, badrum och två sovrum. Där fanns inga möbler, men det skulle det finnas om en vecka lovade hon. Men det var ingenting för mig - lite för stort och lite för dyrt tyckte jag. 20 000 baht i månaden - nä, det är att ta i! Och förresten är det ju inte aktuellt just nu. Men den andre potentielle hyresgästen var väldigt intresserad( han kastade mörka blickar på mig hela tiden, trodde väl att jag skulle bjuda över)så han slog nog till när jag hade gått!




Det började mörkna mer och mer över bergen. Ibland försvinner de där molnen iväg någon annanstans helt plötsligt, men inte idag! Jag hade fler områden och hus att utforska, men inte idag, för nu började det bli lite bråttom insåg jag. Om jag inte ville bli dyngsur alltså.




Jag hann till affären och halvvägs tillbaka hem innan skyfallet var över mig. Händelsevis började det när jag var precis utanför Stenbordet, så jag fick en väldigt bra anledning att gå in och sätta mig där och äta kyckling i sötsur sås och läsa Phuket Gazette en stund. Tänk så bra det kan passa ibland!




Det första skyfallet var över, men det kom ett till - den här gången med riktigt starka stormbyar. Det fina döda trädet utanför Malee Garden...........




.......är ännu dödare nu! En stor gren bröts av och rasade ner över vägen utanför. Där ligger den nu! Undrar hur länge den kommer att ligga kvar....
Sedan var regnet över, men kvällen blev ovanligt sval - den svalaste på hela tiden här. Det var samma temperatur ute som inne, dvs 25 grader. Inte så svalt kanske, men man får lite konstiga referensramar efter ett tag. Allt är ju relativt som bekant..........
Apropå temperatur - 25 grader är vad min AC alltid står inställd på. Trodde jag. Häromnatten vaknade jag för att jag frös. Jag trodde att jag var sjuk - här fryser man inte! På morgonen upptäckte jag att AC:n stod på 21! Inte konstigt att jag tyckte att jag behövde ett täcke!

Buddhadag!

Idag var det "Buddhadag" - en av buddhismens stora helgdagar: Visakha puja firas vid fullmåne i maj till minne av Buddhas födelse, upplysning och död, alltså när han uppnådde Nirvana. Jag fick förmånen att få följa med Jana och Emon till Wat Chalong - Phukets viktigaste tempel.




Konstigt nog har jag aldrig varit där tidigare - jo, på utsidan, men aldrig inne i templet, så det var en upplevelse! Idag blir det väldigt mycket bilder - jag kan inte välja för det var så fantastiskt överallt! Här skulle jag kunna gå många dagar tror jag!




Mycket folk var det. Mycket är stängt en sån här dag, och barnen är lediga från skolan, så det var många familjer här, men också en hel del faranger (sådana som jag!)




Fantastiska målningar överallt! "Lay down your arms, give up the fight"....




Här inne i denna fantastiska "bur" lär det finnas en mikroskopisk benbit av Buddha! Det var tur att Emon var med - hon förklarade en massa som jag aldrig hade förstått annars. Det som stod skrivet var nästan bara på thai, så det var omöjligt annars att veta vad det var man såg.




Överallt får man knäböja och göra Wai - även vi faranger gör det av vördnad och respekt.




Emon köpte blommor, ljus och rökelse till oss alla tre - det ingår i ritualen.




Två träbitar kastar man efter att ha bestämt sig för hur man tror de kommer att hamna - upp, ner eller en åt varje håll. Detta gör man tre gånger. Innan man kastar dem har man önskat sig något. Hamnar de på det sätt man har bestämt sig för alla tre gångerna så slår ens önskan in. Jag tror att Buddha var med mig idag, för min önskan kommer att slå in! Vad jag önskade? Det tänker jag inte tala om........





Ett rör med en massa pinnar i, var och en med ett nummer på. Man skakar röret tills en av pinnarna åker ut, och sedan läser man en lapp med samma nummer som på pinnen. Eller rättare sagt - Emon läser, för det var på thai. Jag fick göra det tre gånger, så det var tydligen inte jättebra förutsägelser för min del - Emon var lite tveksam där en stund. Men tredje gången var det bättre - bara jag gav en donation så skulle det vara OK. Det räckte om jag gav en baht sa Emon. Fast lite mer blev det......

Ja, här var vi i flera timmar, och vi kunde stannat ännu längre! Men Emon ville ta oss till ett tempel till, Wat Luang Pu Supha (lite reservation för stavningen där). Men inte till själva templet - Emon hade andra planer! I ett eget hus på tempelområdet bor munken Luang Pu Supha som templet är uppkallat efter. Han är Thailands - och kanske t.o.m. världens - äldste! Meningarna är lite delade - 113, 114eller 115 år. De som bodde i huset och tog hand om honom var helt säkra på att han var 115 år gammal!




Ibland får man gå in i hans hus och titta på honom. Det fick vi idag. Han ligger i ett stort rum bakom glasdörrar med thailändsk text som säger att man ska stänga av mobiltelefoner och att man gärna får ta kort, men med blixten avstängd. Så här är han - Luang Pu Supha! Ibland får man t.o.m. komma in i hans rum och sitta och prata med honom - det fick vi inte idag - han sov.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka - men en upplevelse var det, den saken är klar!




Dagen avslutades med middag på en restaurang vid stranden, Gypsy Beach. Tack Jana och Emon, för en väldigt speciell dag!

Viktigt att minnas...

Alla dessa orkidéer! Jag kan inte se mig mätt på dem! Tänk om mina därhemma kunde se ut så där.........



Men det är väl bara att inse att svenska lägenhetsfönster inte är orkidéernas favoritväxtplats.
Idag vandrade jag runt i Ban Sayoarn och försökte samla på mig saker att minnas när jag åker hem - det är inte så många dagar kvar nu. Vilken tur att man har en digitalkamera och kan ta hur mycket bilder som helst - bra eller dåliga spelar ingen roll - det är något speciellt minne med varenda bild.




Det här är en helt underbar liten affär som jag fastnade för direkt. De säljer kläder, lite av varje, men allra mest tunikor av alla de slag. Den är inte stor, men här får plats mycket! Jag, som aldrig shoppar, har köpt 5 tunikor här. Till mig själv!
Varje gång jag går förbi kommer damen i affären ut och ler med hela kroppen och byter några ord:"Where you go?" "Swimming." "OK - you come and look?" Och det gör jag gärna, och sedan får jag hålla i mig. Vill ha, vill ha! Även när jag inte handlar är hon lika glad, men jag tror att hon känner på sig att jag inte är färdig med henne och hennes affär ännu. Och då har hon alldeles rätt. Ett par till måste jag ha, till presenter då förstås - för egen del behöver jag verkligen ingen mer.........




Kallots - en mysig restaurang där jag har varit några gånger. De har god mat, trevlig personal och underbart iskaffe! Inte är det långt dit heller - det ligger snett över gatan. Deras pasta med blue cheese är helt OK om man helt plötsligt blir sugen på något annat än thaimat. (Tack för det tipset Britt-Marie!)




Oj, det var riktigt billigt! Undrar hur det ser ut? Inte som Malee Garden skulle jag tro. Men, som sagt, oj vad billigt! Det är väl inte riktigt aktuellt ännu, men så småningom......Jag ska passa på att titta lite på hus att hyra nu när jag är här.. Som jag har sagt tidigare - drömma kan man väl få göra tills den dagen kommer när det inte bara är en dröm längre!

Hemmadag och hängmattehäng

Vissa dagar säger kroppen: "Ta det lugnt - du behöver inte fara omkring som en skållad råtta och försöka hinna med så mycket som möjligt! Även om tiden krymper fort nu......." Man ska lyssna på kroppen sägs det ju, så det försökte jag göra idag. Vaknar man trött och ledbruten (massagen!) så är det bara att finna sig och sakta ner tempot.




Men först ett par måsten! Shopping - nödvändigheter! Och hur skulle man klara sig här utan detta? Påsar med iskuber för 7 baht på Lotus - helt oumbärligt!




En tur till German Bakery var också nödvändig - brödet var slut igen. Den här gången blev det en promenad - lite måste jag ju försöka röra mig även en trött dag. Här har de underbart bröd - väl värt 80 - 100 baht! Och trevliga är de dessutom!




En liten belöning för att jag gått så långt (det tog säkert 10 minuter!) - denna ljuvliga hundvalp satt utanför bageriet i en sidovagn på en moppe och väntade på sin husse. Han blev väldigt lycklig över lite uppmärksamhet!




Äta måste man ju - det är inte direkt någon uppoffring heller! Pad Thai på grannrestaurangen och isvatten - 55 baht. Då fick jag med mig hälften av maten hem i en kartong - det är mycket mat! Och oj vad den är god, den här Pad Thaien!




Hängmattan! Vilken underbar uppfinning - verkligen en lisa för trötta kroppar och själar! Och det är rätt trevligt att se sitt hem från ett annat perspektiv än vanligt. Balkongen till exempel.........




.....och uteplatsen - med fläkt!




En bra bok - som jag oftast tappar efter en stund. Det är väldigt lätt att slumra till lite när man ligger här och filosoferar.........

Återseende!

Karon - där bodde jag flera gånger under mina första thailandsresor. Det är roligt att komma tillbaka och se vad som har hänt. Och nog har det hänt saker alltid! Ibland känner jag inte riktigt igen mig.



Stranden är hur lång som helst och väldigt vacker - fast skugga är det svårt att hitta! Eftersom det är lågsäsong var det ganska tomt och ödsligt, och många av solstolarna var bortplockade. Turisterna var lätträknade, men försäljare, massöser och solstolsuthyrare var det däremot fortfarande gott om. De slåss nästan om de få turister som finns!




Jag stannade en stund, tog ett dopp i stora vågor tillsammans med Jana, och sedan gick vi och åt på Little Mermaid, ett ställe som däremot aldrig verkar förändras. Till och med många av personalen är kvar sedan flera år.




Emon, Janas väninna, kom med sin bil och körde mig hem. På vägen stannade vi till på Small Wiewpoint för att beundra solnedgången därifrån. Det var en väldigt mysig bar där man spelar reggaemusik på kvällarna. Tyvärr var det för tidigt för det, så jag får nog åka dit lite senare en annan kväll! En massa konstverk av alla de slag hängde överallt, allt ifrån Bob Marley till Buddha! Jag tror att några därhemma hängde på den här baren ganska ofta när de var på Phuket i februari...........




Solnedgången närmade sig, och vi hade plats på första parkett! Även om det var ganska molnigt och regnet hängde i luften så är det ett spektakulärt skådespel, att sitta så högt upp och se solen (eller i alla fall en liten del av den) försvinna ner i havet.




Och sedan kom regnet!

Det var skönt att komma "hem" till Ban Sayoarn och Malee Garden igen! Det kanske är här jag ska slå mig till ro en del av året så småningom............?

En helt vanlig måndag....

Undrar hur många grader det är idag på morgonen? Jaha, nästan 30 - som det brukar vara. Långfrukost på balkongen med en bra bok.........Det är semester! Så skulle man alltid ha det.




Idag orkade jag ända till poolen - det tar säkert 5 minuter att gå dit om man går sakta - och det måste man göra, det är för varmt för snabba promenader. Jag mötte chefen på vägen: "Aha, swimming today?" Han fick sina 50 baht och jag kunde gå och parkera mig i en solstol med gott samvete.
Vid poolen var det lika tomt som sist, när Ulla och jag var där. Men efter en liten stund kom en familj som visade sig vara svenskar. De hade kommit samma morgon, åkt från flygplatsen och checkat in på Green Valley Resort. Nu kastade de sig i poolen! Den unge mannen, i 7 -8-årsåldern, hade sovit en timma under resan och var skelögd av sömnbrist, men bada i poolen skulle han! jag tror han somnade ovaggad ganska tidigt sedan!




Familjen försvann iväg på nya äventyr, och det blev välsignat tyst och stilla, så jag kunde ägna mig åt att läsa och filosofera lite. Luften står stilla vid poolen, så ett dopp då och då är nödvändigt. Och mycket vatten att dricka! Men när vattnet började närma sig samma temperatur som luften var det dags att dra vidare.




Massage! Det var ett tag sedan. Oljemassage är riktigt skönt, mjukt och vilsamt. Ha! Det ansåg inte damen som masserade mig! Här ska knådas! Visserligen med olja, men mjukt - glöm det! I en timma var smärtgränsen nära att överskridas, och då är jag ändå ganska tålig. Jag stapplade ut från Bee Massage på darriga ben och 300 baht fattigare. Hoppas det gjorde gott för onda axlar och nacke. Men jag lär vara ganska ledbruten i morgon.




Efter den pärsen kollapsade jag i hängmattan. Och där sover man väldigt gott! Nu undrar jag bara: Vem smygtog bilden????

Högtflygande dag

En fin dag - sol och blå himmel när jag vaknade. Så idag fick det bli Nai Harn! Där pågår en tävling i paragliding denna helgen, och idag var det sista dagen, så varför inte? Lite underhållning på stranden skadar inte.




Jag trodde att det skulle vara mycket folk på Nai Harn idag, dels för att vädret var fint men också på grund av tävlingen. Men det var väldigt folktomt! Så här folktomt! Vågorna var väldigt snälla, åtminstone jämfört med hur det har sett ut tidigare. Och det var extremt lågt vatten. Så det var bara att kasta sig i böljorna - och bli dränkt - två gånger! De är riktigt lömska, vågorna under lågsäsong!




Skärmflygarna svävade runt högt där uppe - jag tror att de hoppade ut någonstans från Laem Promthep. Det såg väldigt fridfullt ut. Ibland verkade de nästan hänga helt stilla i luften. Jag undrar hur det känns? Man kanske skulle prova......




Längst söderut på stranden fanns tält uppsatta där folk satt och åt och drack. Tydligen var tanken att skärmflygarna skulle landa där, för det var en landningsplats utmärkt med en massa röda flaggor. Men en del kom lite ur kurs, som den här killen! Han tog mark strax framför mig - och jag låg i norra änden av stranden!





Han såg inte så himla glad ut om jag säger så, och det gjorde inte funktionären som kom rusande heller! Men så kan det gå - det kunde varit värre - en landning rätt ner i solstolar och parasoller till exempel!

Man kan väl inte ha det så mycket bättre en sådan här dag - bad, sol, skugga under parasollen och en bra bok! Och så lite underhållning!




Mat, mat! Jag tröttnar nog aldrig på räkor i röd curry tror jag! Det är suveränt gott! Fast kycklingsoppa med grön curry är inte fel! Eller sweet-sour kyckling! Eller vårrullar! Eller Pad Thai! Eller..............