Tommy bestämde sig (oss?) redan igår för att vi skulle gå den långa rundan idag igen. Fast nu skulle vi gå den åt andra hållet, för det är jobbigare! Nu utmanar vi oss själva......Det är inte direkt någon bekväm promenadstig det handlar om här......
Sagt och gjort - vi vandrade iväg mot västsidan. I tallskogen hade hästarna en vilopaus. Det är klokt av dem, så här mitt på dagen i gassande sol. För det har vi haft idag, både vi och hästarna.
Efter en liten vilopaus vid bänkarna vandrade vi vidare till korsningen där man får bestämma sig för om man ska gå den korta eller den långa rundan. Eftersom Tommy just då gick först blev det den långa. Hade jag gått först så vet jag inte......Idag kändes benen rätt tunga, och solen brände i ryggen!
Men ett fält av kaprifol uppväger det mesta.
Och nu hade vi gått en ganska lång bit
ända till gårdagens pausplats! Idag var där ännu vackrare. för idag sken solen. Det var också rätt mycket varmare, så den där vattenpausen behövde vi!
Fortfarande undrar vi hur detta har gått till? Har ön tippat över på sidan? Avlagringarna i berget ligger åt fel håll - är det någon som vet varför, eller har en kvalificerad gissning?
Vid Sandviken ligger labyrinten, som jag faktiskt inte har sett tidigare. För Tommy var den gammal och van - det här är ju hans barndoms lekplatser!
Labyrinten - en eller kanske flera sammanfogade enligt texten på tavlan, är inte så lätt att ta en bild på - man skulle behövt fota uppifrån! Men kanske får man en liten aning om hur det ser ut i alla fall.
Stenrösena som man passerar på vägen hit ska man inte röra. Där ligger drunknade sjömän begravda. Det största röset lär vara en sista viloplats för 9 drunknade engelsmän som flutit iland på ön. Man ska lägga en ny sten på graven/röset när man går förbi, annars kan man bli hemsökt av de döda sjömännens själar. Oj - jag glömde det när vi gick förbi där tidigare...!
Mitt i labyrinten.....
Och alldeles intill stod detta konstverk, antagligen tillverkat bra mycket senare.
Sandviken var alldeles folktom idag.
Så tog vi oss an utmaningen - att ta oss uppåt, och uppåt, och ännu längre uppåt. Det är tufft, med stumma och aningen värkande ben efter flera dagars vandrande i Rörös berg och strandstenar! Men man får lön för mödan, hela tiden! En ny liten damm högt där uppe......
Och utsikten är värd rätt mycket!
Till slut kom vi fram till högsta punkten på stigen, där man kan se havet runt i stort sett hela Rörö! Där, och först där, unnade vi oss kaffe och macka! Så tyst, så stilla och så vackert! Och så gott med fika efter en tuff vandring i högsommarvärmen!
I kväll är det lika vackert, och fortfarande varmt. Prognoserna för morgondagen lovar fortsatt sommar. Vi får nog nöja oss med korta rundan då, för nu protesterar kroppen rätt högt........
Snart - tisdag eller onsdag - åker vi till Drömstugan igen. Det är dags att titta till odlingarna, skörda en del, kanske vattna om det inte har regnat en hel massa, och, inte minst, utrusta båten med förnödenheter så vi kan vara några dagar ute på sjöarna där uppe! Fast då får det här underbara sommarvädret hålla i sig ett tag till........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar